only me.
Slant med mobilen idag också. Så här såg jag ut då! Ganska söt om jag får säga det själv! haha =)
I´m a slut-and I´m proud!
P.g.a kabelhaveri av min kära Kasper the skogis så har jag inte varit här på ett tag som ni märker. Först en suck, sen insåg jag att det var rätt skönt att inte vakna å slå på datorn det första jag gör. Jag behöver faktiskt inte sitta här varje dag, även om jag gör det. Nä det var skönt att jobba hela helgen och sen komma hem och slappa framför en film eller två.
Jobbade med chefen i helgen och tro det eller ej så gick det väldigt bra. Under söndagen hade vi dessutom ett one-to-one-snack, hon å jag, om hur det är på jobbet och så. Både negativ och positiv kritik, men från chefen positiv. Trevligt! Hon ser mig! Jippie! Hon tyckte jag jobbar väldigt bra med de boende och att jag minsann inte är nån som sitter å läser tidningen. (hon ska bara veta hur slappt det är på nätterna timvis..) Sen snackade en boende med mig, en lätt förståndshandikappad man;
-Du Sara, jag tänkte berätta en sak för dig. Jag är så glad.
-Jaha för vadå?
-Jag är så glad att du jobbar här och inte tänker sluta!
Då gav jag honom en kram och blev jätteglad såklart. Vet att han gillar mig, det känner man ju på sig, eller de flesta gillar mig, sånt märks ju när man jobbar med dom, men jag blev jätteglad och lite rörd faktiskt över en sån komplimang! Det är ju för dom jag är där!
Sen en annan boende, en kvinna, som tydligen hade saknat mig bara efter en timme i Globen, så när dom kom hem fick jag ännu en kram och orden att hon saknat mig.. på två timmar. =) Hon hade tydligen tjatat om mig när dom var ute, vad gullig hon är.
Ja sånt gör jobbet värt att gå till.
Dessvärre hörde jag en del skit från chefen från annan personal, de sura gamla kärringarna, att jag påståtts ha snackat skit inför de boende om nån i personalen. Jag satt verkligen som ett frågetecken inför chefen, för den enda jag snackat skit om är ju just hon... fast inte inför nån boende vad jag vet.. Så vi pratade ut och jag sa som det var att jag blev väldigt ledsen och besviken när hon gett mig fel datum för ansökan och sen anställt en ny vikarie på ett halvtidsvikariat.
-Ja men hon har ju utbildning, jag måste anställa henne före.
Äh bullshit! Hon gör nog som hon vill ändå. Men i vilket fall har jag ju gått runt och trott att hon hatar mig typ, men så sa hon som sagt att hon tycker jag jobbar så bra med de boende. Kände mig väldigt lättad och nöjd när jag gick ifrån samtalet samtidigt som jag undrar vilka dom där rävarna är som snackat skit om mig.
Ja, alltid roar det någon. Snacka på ni. Jag jobbar bra och det vet jag om. Avundsjuka har jag varit med om hela mitt liv så vaschegoooooo.! punkt.
Annars har jag köpt mig en dunk med Il conte idag. Smakar galant här i min ensamhet. Var på grymt bra humör i morse. Började dagen med Ted Gärdestads samlingsplatta, jag har blivit förälskad i den. Man blir så glad. Sen fortsatte dagen av ett intensivt fjortisbråk mellan mig och en polare, eller snarare x-polare- säger man så? För ja, jag tror faktiskt det är slut nu..
Sen har det övergått i glädje igen och todeli-li-loo för mig själv, lite vin, lite överbliven pizza från besök hos Jenny på Kvarnbergsplan igår, lite nachochips och vitlöksdip och några glas vin till. Så trevligt man kan ha det för sig själv. :)
Orkar inte bry mig mer just nu, trodde jag brydde mig om genom att berätta, men tydligenär jag, en slampa?
haha. mm verkligen. ;-)
I´m a slut, and I´m proud.
Jobbade med chefen i helgen och tro det eller ej så gick det väldigt bra. Under söndagen hade vi dessutom ett one-to-one-snack, hon å jag, om hur det är på jobbet och så. Både negativ och positiv kritik, men från chefen positiv. Trevligt! Hon ser mig! Jippie! Hon tyckte jag jobbar väldigt bra med de boende och att jag minsann inte är nån som sitter å läser tidningen. (hon ska bara veta hur slappt det är på nätterna timvis..) Sen snackade en boende med mig, en lätt förståndshandikappad man;
-Du Sara, jag tänkte berätta en sak för dig. Jag är så glad.
-Jaha för vadå?
-Jag är så glad att du jobbar här och inte tänker sluta!
Då gav jag honom en kram och blev jätteglad såklart. Vet att han gillar mig, det känner man ju på sig, eller de flesta gillar mig, sånt märks ju när man jobbar med dom, men jag blev jätteglad och lite rörd faktiskt över en sån komplimang! Det är ju för dom jag är där!
Sen en annan boende, en kvinna, som tydligen hade saknat mig bara efter en timme i Globen, så när dom kom hem fick jag ännu en kram och orden att hon saknat mig.. på två timmar. =) Hon hade tydligen tjatat om mig när dom var ute, vad gullig hon är.
Ja sånt gör jobbet värt att gå till.
Dessvärre hörde jag en del skit från chefen från annan personal, de sura gamla kärringarna, att jag påståtts ha snackat skit inför de boende om nån i personalen. Jag satt verkligen som ett frågetecken inför chefen, för den enda jag snackat skit om är ju just hon... fast inte inför nån boende vad jag vet.. Så vi pratade ut och jag sa som det var att jag blev väldigt ledsen och besviken när hon gett mig fel datum för ansökan och sen anställt en ny vikarie på ett halvtidsvikariat.
-Ja men hon har ju utbildning, jag måste anställa henne före.
Äh bullshit! Hon gör nog som hon vill ändå. Men i vilket fall har jag ju gått runt och trott att hon hatar mig typ, men så sa hon som sagt att hon tycker jag jobbar så bra med de boende. Kände mig väldigt lättad och nöjd när jag gick ifrån samtalet samtidigt som jag undrar vilka dom där rävarna är som snackat skit om mig.
Ja, alltid roar det någon. Snacka på ni. Jag jobbar bra och det vet jag om. Avundsjuka har jag varit med om hela mitt liv så vaschegoooooo.! punkt.
Annars har jag köpt mig en dunk med Il conte idag. Smakar galant här i min ensamhet. Var på grymt bra humör i morse. Började dagen med Ted Gärdestads samlingsplatta, jag har blivit förälskad i den. Man blir så glad. Sen fortsatte dagen av ett intensivt fjortisbråk mellan mig och en polare, eller snarare x-polare- säger man så? För ja, jag tror faktiskt det är slut nu..
Sen har det övergått i glädje igen och todeli-li-loo för mig själv, lite vin, lite överbliven pizza från besök hos Jenny på Kvarnbergsplan igår, lite nachochips och vitlöksdip och några glas vin till. Så trevligt man kan ha det för sig själv. :)
Orkar inte bry mig mer just nu, trodde jag brydde mig om genom att berätta, men tydligenär jag, en slampa?
haha. mm verkligen. ;-)
I´m a slut, and I´m proud.
Dunderparty.
Ibland blir man motiverad, trots de uppfuckade idealen. Jag bekämpar min trötthet och kom faktiskt iväg i fredags och tränade. Gick en kvart till gymmet, tränade, sen gick jag till Skanstull, shoppade en ny läcker klänning eller tunika inför kvällens stundande fest och en present till Ola.
Ibland blir man peppad och på självsäkert humör. Det blev jag av träningen, att jag tagit mig dit, efter ett nytt klädesplagg och en promenad hem. Efter en toning i håret och min nya frisyr som jag lockade med locktången som legat orörd de senaste fyra åren typ. Fan vad läcker jag blev.
Drog till Ola på fest, vilket jag trodde som vanligt skulle vara en liten fest med typ lite chips och nån polare där, men hej, när jag kommer dit så är Olas nya flickvän där, hennes mamma och hennes systers bror eller nåt. Olas mamma och syrra och sen bara vräkte det in med en ovanligt kulturell och trevlig blandning av människor. Ola fyllde 31 och hade fixat dunderparty med massor av god mat, alltifrån toast med kräftstjärtar och romröra, till rostbiff, pastrami, mimosasallad, rökt lax, kalkon, potatissallad m.m Sen fanns självklart vin, öl, sprit i massor. oj vilken fest. Det här var Olas 30-årsfest helt klart och inget annat. :) Eftersom han när han fyllde 30 tog en lugn kväll med Daniel så ansåg jag att det här, även om det var ett år senare, var den fest som borde hållits för ett år sen, men här var den nu, och den var grymt lyckad! Tack Ola!
Där fanns människor från Ecuador, Uganda, Turkiet tror jag, Thailand och Sverige. Ja en himla trevlig blandning av olika kulturer iaf.
Träffade Charlie också från Östersund och den tiden när jag hängde mycket med Ola då, det var kul. Allt var kul!
Olas tjej Erica och hennes vän Maureen var supertrevliga och det visade sig att vi varit på samma fest i midsommar och att Marueen är tillsammans med Jens i Hoffmaestro, världens bästa gungigaste grupp som senare kom och spelade live för oss med gitarren och en pall som trumma efter en spelning på Street i Hornstull. Dom är så grym. Vi dansade hela kvällen och jag lärde mig salsa också, vilket var skitkul.
Frågade seriöst John i Hoffmaestro om dom inte kan komma och spela för mig när jag fyller 30 till sommaren. Tror att det lät som ett ja, det vore fruktansvärt bra. Jag blir så glad av deras musik. Maureen sa om inte annat att hon bara säger till Jens, bandets "huvud" så kommer dom. =) Låter som hon har pli på karln sin. www.hoffmaestro.se är adressen för dom som är intresserade. Har bara hört dom live med gitarrer, trumma och ritsch-ratsch, och på hemsidan låter det inte som på festerna jag hört dom på, men se dom live nånstans på söder ni som har möjlighet. Lycka!
Råkade dra till Gullmars istället för hem nångång vid 3 och fick både taxi betalad och trevligt sällskap den natten. ;-) Inte helt fel.
En underbart trevlig fest, med mycket nya människor, inspiration, glädje, dans, god mat- u name it! + en liten bortamatch då. he he
Tack åter igen Ola, och tack till alla andra som tror på mig och min framtid.. Jag lovar att jag ska kämpa, jag ska skriva och jag ska bli nåt.
En vacker dag ska jag visa er.
Ibland blir man peppad och på självsäkert humör. Det blev jag av träningen, att jag tagit mig dit, efter ett nytt klädesplagg och en promenad hem. Efter en toning i håret och min nya frisyr som jag lockade med locktången som legat orörd de senaste fyra åren typ. Fan vad läcker jag blev.
Drog till Ola på fest, vilket jag trodde som vanligt skulle vara en liten fest med typ lite chips och nån polare där, men hej, när jag kommer dit så är Olas nya flickvän där, hennes mamma och hennes systers bror eller nåt. Olas mamma och syrra och sen bara vräkte det in med en ovanligt kulturell och trevlig blandning av människor. Ola fyllde 31 och hade fixat dunderparty med massor av god mat, alltifrån toast med kräftstjärtar och romröra, till rostbiff, pastrami, mimosasallad, rökt lax, kalkon, potatissallad m.m Sen fanns självklart vin, öl, sprit i massor. oj vilken fest. Det här var Olas 30-årsfest helt klart och inget annat. :) Eftersom han när han fyllde 30 tog en lugn kväll med Daniel så ansåg jag att det här, även om det var ett år senare, var den fest som borde hållits för ett år sen, men här var den nu, och den var grymt lyckad! Tack Ola!
Där fanns människor från Ecuador, Uganda, Turkiet tror jag, Thailand och Sverige. Ja en himla trevlig blandning av olika kulturer iaf.
Träffade Charlie också från Östersund och den tiden när jag hängde mycket med Ola då, det var kul. Allt var kul!
Olas tjej Erica och hennes vän Maureen var supertrevliga och det visade sig att vi varit på samma fest i midsommar och att Marueen är tillsammans med Jens i Hoffmaestro, världens bästa gungigaste grupp som senare kom och spelade live för oss med gitarren och en pall som trumma efter en spelning på Street i Hornstull. Dom är så grym. Vi dansade hela kvällen och jag lärde mig salsa också, vilket var skitkul.
Frågade seriöst John i Hoffmaestro om dom inte kan komma och spela för mig när jag fyller 30 till sommaren. Tror att det lät som ett ja, det vore fruktansvärt bra. Jag blir så glad av deras musik. Maureen sa om inte annat att hon bara säger till Jens, bandets "huvud" så kommer dom. =) Låter som hon har pli på karln sin. www.hoffmaestro.se är adressen för dom som är intresserade. Har bara hört dom live med gitarrer, trumma och ritsch-ratsch, och på hemsidan låter det inte som på festerna jag hört dom på, men se dom live nånstans på söder ni som har möjlighet. Lycka!
Råkade dra till Gullmars istället för hem nångång vid 3 och fick både taxi betalad och trevligt sällskap den natten. ;-) Inte helt fel.
En underbart trevlig fest, med mycket nya människor, inspiration, glädje, dans, god mat- u name it! + en liten bortamatch då. he he
Tack åter igen Ola, och tack till alla andra som tror på mig och min framtid.. Jag lovar att jag ska kämpa, jag ska skriva och jag ska bli nåt.
En vacker dag ska jag visa er.
Penntricket.
..satt bara här å sträckte på mig utan "bröst-hållare" och insåg att jag faktiskt är 29 år och inte ens kan göra penntricket än med mina pattar, rätt nice ändå för att börja bli gammal.. hahaaha.
Ta inte illa upp nu ni som kan göra penntricket, det behöver inte betyda att ni har sämre bröst än mig.. ;-) Dom flesta bröst är nog mysiga på sitt sätt. Right? Ja och man har väl rätt att vara nöjd tills den dagen man ploppat ut en unge som ska suga dom till backen tycker jag. Japps! (sen vet ju alla att mina dagboksinlägg är rätt ironiska och inte alltför superallvarliga, man ska ta livet med lite humor, och särskilt mig då..)
Dagens ego-varning liksom, men ibland måste man ju få tycka om sig själv också, å idag är en sån dag.
Har, tro det eller ej, varit uppe sen kl 6 i morse! Eller klev upp vid 7, satt vid datorn till kl 9, la mig i sängen och ringde mamma, syrran och pappa. Mamma och syrran peppade mig att jag skulle ta å klä på mig och gå ut och gå så jag får lite solljus, sagt och gjort, efter massa peptalk så bäddade jag igen sängen och gick faktiskt ut.
Även om det bara var till Globen och runtom där en sväng så var jag ute en timme iaf. Vilade två timmar i eftermiddags, sen har jag mått bra ikväll faktiskt. ska försöka vakna i tid imorgon också innan jobbet kl 13.
Sol i min talgkottkörtel! Yes Please! OH happy day! =)
Fucking ideal.
haaaalli hallå ja! (från kvarteret skärmarbrink)
Klockan är 8 och jag har varit uppe i en timme och varit vaken sen 6, de ni! Vad säger ni nu då! Jag ska bekämpa min jävla vintertrötthet... nästan. Sängen står fortfarande obäddad och jag är grymt sugen på att hoppa ner igen en sväng... Zzzzzz
Klev upp för att surfa runt lite och kolla öppettiderna på gymmet, men nu har dom öppet helt klart, och jag har fortfarande inte tagit mig dit.. Tränade senast den 28 augusti, vilket är en katastrof nästan. Men äsch!
Varför måste tjejer ha midja som en geting medans killar kan gå fritt fram runt med en svajande öl-mage? Är det inte lite små-poppis att glida runt i för kort t-tröja å ha en hårig ölmage nu? Är det inte så?
Ja, jag föredrar nog en kille med lite mer hull än en svinsmal kille som inte har nåt att klämma på.. eller gör jag det? äsch jag föredrar killar kanske man ska säga, jag har haft tjockisar som smalisar och det går lika bra med båda, och jag kan inte påstå att en smalis skulle vara bättre i sängen än en med lite hull här och där. Icke! Så whats the problem? Njäe det är väl media såklart. Den jävla mediabilden man får. Man får inte ha mage, man får inte ha bristningar, celluliter, inte håriga tår, inte mjäll åsså vidare. Dessvärre så har ju alla det här vare sig dom vill eller inte... Mer eller mindre.
Nä man får göra det bästa av sig själv.. som jag gör. Käka, ligga i soffan, sitta framför datorn, käka lite till, kolla på en schysst p-rulle å somna gott sen.
Skit i alla fucking ideal alltså. Va fan ska ni komma å förstöra för?
Jag skulle må bra av att träna min axel lite, och kanske även min mage och rumpa, och mina armar, men va fan, äsch jag går och lägger mig igen.. Kanske senare...
Klockan är 8 och jag har varit uppe i en timme och varit vaken sen 6, de ni! Vad säger ni nu då! Jag ska bekämpa min jävla vintertrötthet... nästan. Sängen står fortfarande obäddad och jag är grymt sugen på att hoppa ner igen en sväng... Zzzzzz
Klev upp för att surfa runt lite och kolla öppettiderna på gymmet, men nu har dom öppet helt klart, och jag har fortfarande inte tagit mig dit.. Tränade senast den 28 augusti, vilket är en katastrof nästan. Men äsch!
Varför måste tjejer ha midja som en geting medans killar kan gå fritt fram runt med en svajande öl-mage? Är det inte lite små-poppis att glida runt i för kort t-tröja å ha en hårig ölmage nu? Är det inte så?
Ja, jag föredrar nog en kille med lite mer hull än en svinsmal kille som inte har nåt att klämma på.. eller gör jag det? äsch jag föredrar killar kanske man ska säga, jag har haft tjockisar som smalisar och det går lika bra med båda, och jag kan inte påstå att en smalis skulle vara bättre i sängen än en med lite hull här och där. Icke! Så whats the problem? Njäe det är väl media såklart. Den jävla mediabilden man får. Man får inte ha mage, man får inte ha bristningar, celluliter, inte håriga tår, inte mjäll åsså vidare. Dessvärre så har ju alla det här vare sig dom vill eller inte... Mer eller mindre.
Nä man får göra det bästa av sig själv.. som jag gör. Käka, ligga i soffan, sitta framför datorn, käka lite till, kolla på en schysst p-rulle å somna gott sen.
Skit i alla fucking ideal alltså. Va fan ska ni komma å förstöra för?
Jag skulle må bra av att träna min axel lite, och kanske även min mage och rumpa, och mina armar, men va fan, äsch jag går och lägger mig igen.. Kanske senare...
Klipp!
Gjorde ett klipp i badrummet nu.. sådär ja. då var man korthårigare igen.. till axlarna typ.. Jämnt, nä det vette sjutton, såklart det inte är jämnt, men nog vågar jag gå ut såhär, såå ojämnt är det inte. Jag är ju van att klippa mig själv, men inte när det är långt och tjockare.. men det gick!
Har gjort grunden, ska finslipa lite imorgon å tvätta håret, nu klippte jag när det var torrt.. blir nog bättre imorgon när jag får justera det.
Ett klipp på Lindex gjorde jag idag också, en tröja för 50 spänn. fan vad nice!
Nu mår jag lite bättre.
Sov gott!
Mitt liv är en kamp.
Fan vad trött jag är. Usch. I natt nästan grät jag mig själv till sömns, om man nu ska kalla tårar som rinner att gråta sig själv till sömns.
Orsak? A-kassan. Tröttheten. Ovissheten. Ensamheten.
Alltså jag förstår inte att det är sant, om det verkligen är sant. Men lyssna här.. Jag jobbar som timivikarie som ni vet.. stämplar upp resten till 36 timmar i veckan hos a-kassan.. Orkar inte riktigt söka nåt nytt nu under vintern när min energi inte är som den brukar och jag kämpar för att kliva upp om morgonen. Jag håller på att bli utförsäkrad, har bara 40 dagar kvar att stämpla och jag har inte så supermycket jobb nu i nov/december.
Kommer precis uppfylla ett nytt arbetsvillkor, men då är det så att om jag gör det och får en ny ersättningsperiod på 300 dagar så har jag INTE rätt att stämpla när jag jobbar deltid.
Alltså hör och häpna:
"
De som utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är arbetslösa och som vid ersättningsperiodens utgång fortsätter en tillsvidareanställning på deltid har inte rätt till ersättning i den nya ersättningsperionden så länge tillsivdareanställningen pågår.
"
Den som har en tillvidareanställning på deltid och som vid ersättningsperiodens slut inte erhållit arbete i den omfattning som de vill och kan arbeta varpå deras ersättningsrätt upphör anses ha giltiga skäl att avsluta sin deltidsanställning på egen begäran utan att bli avstängd från ersättning.
Ta kontakt med a-kassan innan du gör detta för att vi ska kunna ge dig information om vad som gäller för just dig."
Alltså detta är heeeeeelt sanslöst sjukt. A-kassan ser alltså hellre att jag går helt arbetslös och får pengar av dom än att fortsätta jobba deltid och stämpla upp resten bara. Och jag har inte stämplat upp många dagar sen jag började.
Jag har bara legat och tänkt på det här och det sitter som en stor klump i magen. Slutar jag på jobbet kommer jag må ännu mera piss av vintern. Det är nånting jag trivs med, jag får ut något av att jobba där, jag kommer upp och jobbar några gånger i veckan iaf i bästa fall istället för att sova bort tiden som jag lätt gör annars.
Försökte vända dygnet igår för att försöka ta mig upp i tid. Jag somnade kanske runt 1 eller innan inatt, vaknade runt 8. Kände att oj, idag blir en bra dag, jag ska försöka ta mig iväg och träna för första gången sen 28 augusti.. Men hej! Kl 15 hade jag legat och snoozat i 7 timmar sen var jag tvungen att samla kraft och släpa mig upp ur sängen, tog en dusch för första gången på 2 dagar. Låter kanske sjukt, ja och det är väl sjukt. S.a.D är inget jag valt själv och inget jag önskar nån annan.
Grejen är väl att jag försöker motverka det, försökte ju imorse, men det gick inte.
Därför är det bra att jag har kvar mitt jobb, de pass jag får, skulle a-kassan tvinga mig sluta skulle jag förmodligen bli sjukskriven och det vill jag inte. Inte igen. Inte en vinter till. Har på eget bevåg höjt min medicin så jag börjar sakteligen må okej, men tröttheten försvinner inte dessvärre. Inte heller mitt enorma sug efter att äta hela tiden.
Det är en kamp. Vintern är en kamp. Mitt liv är en kamp.
Ibland önskar jag bara att jag kunde få må bra, så bra som jag faktiskt förtjänar.
Jag tar hand om människor på jobbet, gör deras liv lite roligare, lite drägligare. Igår skulle en dam på jobbet på något hon verkligen längtade efter i en kyrka med massa folk. Jag tonade hennes hår, jag fixade hennes naglar, jag klädde upp henne i finaste gå-bort-kläderna, jag fixade hennes hår. Jag tog till och med min nya Dior-gloss och duttade omsorgsfullt på hennes läppar. Hon blev så söt, och jag vet hur mycket hon uppskattar sånt, precis som jag själv. Hon är en fin gammal dam. Lätt förståndshandikappad men så otroligt tacksam, och det är därför jag gillar mitt jobb. Det ger mig så mycket att få andra att må bra.
Varför får inte jag må bra?
www.leopardhonan.bilddagboken.se
dom som vill se bilderna från min resa kan gå in på www.leopardhonan.bilddagboken.se där kommer jag dokumenterar när nåt roligt händer så kolla in!
Vuxen..
Ja, jag föll för en utländsk kille, och nä han är inte grek, han är från Albanien. Vi hade en underbar vecka tillsammans i Grekland. Jag kände mig lycklig, lyckligare än på länge och fast jag inte är fjorton grät jag när jag åkte hem. Kan man inte känna samma känslor för människor när man är 29 som när man är 14 eller?
Jag anser att känslorna är desamma, men självklart är förståndet bättre när man är 29. Jag går inte och drömmer om att han och jag ska gifta oss, skaffa barn efter att ha känt han i en vecka. I drömmen kanske jag skulle vilja leva i ett soligt land med en underbar make, med tanke på vad mörkret gör med mig, men om det skulle vara han, det kan jag inte veta. Jag känner inte honom. Michalis. Men det jag lärde känna är svårt att förneka, en underbar ung man.
Det var inte bara Michalis jag grät över som gjorde mig lycklig, det var hela grejen. Solen, lusten, energin-allt. Det kändes som mina varit stängda under så många år och nu sakta bara öppnades igen. Jag behövde inga tandpetare för att hålla dom öppna längre..
Jag är less på allas kommentarer angående att jag träffade en utländsk kille. Träffar man en engelskman, då är det inget skitsnack, men så fort han är hårig som en apa och mörk, ja då får man massa fräcka kommentarer från folk man känner och känner lite mindre = folk som inte har med mitt liv att göra.
Jag är vuxen, och jag gör vad jag vill, när jag vill och med vem jag vill. Så folk som inte känner mig till fullo, lämna era kommentarer nån annanstans, tack!
Här en bild på Faliraki dit Michalis tog oss.. till den blå lagunen..
Mary tittar ut över det blå. :)
Jag anser att känslorna är desamma, men självklart är förståndet bättre när man är 29. Jag går inte och drömmer om att han och jag ska gifta oss, skaffa barn efter att ha känt han i en vecka. I drömmen kanske jag skulle vilja leva i ett soligt land med en underbar make, med tanke på vad mörkret gör med mig, men om det skulle vara han, det kan jag inte veta. Jag känner inte honom. Michalis. Men det jag lärde känna är svårt att förneka, en underbar ung man.
Det var inte bara Michalis jag grät över som gjorde mig lycklig, det var hela grejen. Solen, lusten, energin-allt. Det kändes som mina varit stängda under så många år och nu sakta bara öppnades igen. Jag behövde inga tandpetare för att hålla dom öppna längre..
Jag är less på allas kommentarer angående att jag träffade en utländsk kille. Träffar man en engelskman, då är det inget skitsnack, men så fort han är hårig som en apa och mörk, ja då får man massa fräcka kommentarer från folk man känner och känner lite mindre = folk som inte har med mitt liv att göra.
Jag är vuxen, och jag gör vad jag vill, när jag vill och med vem jag vill. Så folk som inte känner mig till fullo, lämna era kommentarer nån annanstans, tack!
Här en bild på Faliraki dit Michalis tog oss.. till den blå lagunen..
Mary tittar ut över det blå. :)Lusten till livet.
| Jag tog fem steg ut, och jag vände. Usch vilket oväder det är ute. Jag som önskade när jag gick från jobbet att det skulle snöa sådär ulligt och gulligt, och det gjorde det, nästan, det var några få små flingor som föll ner, men nu, nu är det storm, och nä, jag väntar nog tills imorgon med att posta jeansen jag just sålde på tradera. Längtar tillbaka till Rhodos och värmen, men ringde Michalis igår och då regnade det där med, så då känns det lite bättre trots allt man lämnade. Det kan låta konstigt, men på en vecka fann jag lycka, närhet, glädje och en stor känsla av närvaro och energi. Något jag inte kännt på mycket länge. Här kommer en liten berättelse om veckan; Vi åkte till Rhodos i söndags den 22 oktober. På vägen mot flygbussarna så såg jag visst bajenbaben och hennes upp-pumpade make. Döm om min förvåning när hon inte alls kom i lyxhandväska, kappa och lårhöga stövlar, utan en likadan manchesterjacka som mig, alldeles för korta byxor, gympadojjor, en plastig handväska som hade texten 69 (såklart!?;) undra om det hade med Ralf att göra..) och en keps. Ta inte illa upp nu bajenbabe, men du uppmålar verkligen dig själv som en tjej i lyxförpackning.. ;-) Men du kanske hade en av dina slappar-dagar. he he. Kul att se dig iaf.. Hej hej! Tog flygbussen till Arlanda, checkade in, sen gick vi å käkade på nåt låtsas-thai-hak, där thai-maten inte smakade thai, men va fan vi var ju på väg mot Grekland, då kan man stå ut med vad som helst timmarna innan. Drog sen boardingkortet, blev stoppad i den där kontrollen för hela jag pep, oj, kanske var dumt att ta på sig nitbältet. haha. Kom igenom, och glodde runt på tax-free innan flyget skulle gå. In på flyget, hjärtade dunkade, trångt som fan, panikkänslor, men det lyfte och vi kom iväg utan smärtor. Jobbigt var det för att lyfta känns som man åker upp i Fritt Fall och sen bara väntar jag på att bli nersläppt, vilken är en jäkligt äcklig känsla. Men ingen turbulens och vi kom fram levande.. Åkte buss till hotell Ebona där vi fick släpa upp våra tunga bagage uppför trappen det första vi gjorde. Tur det inte var mer än första våningen. Rummet såg ut som på sällskapsresan ungefär. Två sängar i brunt trä, två nattduksbord, ett bord, en pall och en fåtölj och ett skåp som jag inte fick upp. ;) Vi hade wc och dusch och en liten balkong mot de trasiga husen i gränden. Men ack så underbart att vara där. Packade upp lite och gick sen för att käka. Hittade en gata med massor av snabbmat, bestämde mig för att käka crepes med feta och oliv, supersmarrigt, satte mig och insåg att de platserna hörde till ett annat matställe, ja de låg så tätt ihop, men då kom en kille fram, Michalis, och sa att det var okej att sitta där istället. -Välkommen! Han kunde lite svenska så vi började snabbt snacka med honom. Han visade oss vägen till olika barer och kuliga saker. Tror vi fick hans nummer där första kvällen, eller Mary bad om det. Sen gick vi till slut hem och sov första natten i Rhodos Stad. Tisdagen spenderades i Faliraki, Michalis tog med oss till en lite undangömd strand och en lagun som var helt underbart vacker. Stenar i vattnet som raukar ungefär, och turkost vatten. Jag badade där en sväng, men bada är inte min grej så jag gick upp och låg på en solstol bredvid Michalis medans Mary lekte fisk i en timme eller nåt. Väl där började vi snacka och jag kände att han närmade sig mig sakta men säkert. En puss på armen, hans leende och hans chokladbruna ögon. mm. När han skjutsade oss hem med grekisk dunka-dunka i stereon i hög fart i hans bil, så kände jag mig lycklig som aldrig förr. Kanske var det kärlek första ögonkastet. Lycka var det iaf. På kvällen ringde vi från balkongen och frågade om han ville komma förbi på en drink när han slutat jobba och det gjorde han. Han tog med sig lite bärs och vi bjöd på Ouzo. Marys förslag och Mary gick och la sig fast det var jag som var helt trött.. Så jag och Michalis satt kvar på balkongen och sen bara flöt det på av sig själv. Vi gick och la oss och myste lite, kändes så naturligt direkt. Sen åkte han hem, för han var tvungen att sova lite, myggorna i vårat rum var inte speciellt trevliga. Resten av veckan solade vi, kollade in gamla stan, shoppade, åkte till De sju källorna med Michalis. Ett ställe där man skulle få bort sina fobier genom att bada i vattnet. Vet inte om det funkade, för Mary var lika rädd för getingar efteråt och jag var lika rädd jag med för alla kryp som dök upp där när vi käkade middag. Och vi trodde fortfarande vi skulle störta eller att det skulle vara en bomb på planet när vi åkte hem.. men fint var det att se och bada i dom sju källorna. Gick på underbara pubar, en favorit var Buddha Bar, om nån åker till Rhodos Stad nångång kan jag varmt rekommendera det stället. Såå mysigt. Käkade otroligt god mat på alla ställen- utom ett.. Gick på en nit och gick på Viking, en restaurang som hade grekisk buffé och man skulle få en San Fransisco på köpet.. Fy fan vad äckligt ställe. Det mest ofräscha jag sett i hela Rhodos. Inredning existerade inte. Allt var lortigt. Visst vi hade utsikt över hela havet, men vad är havet när stället och maten var ungefär som mat man inte ens ger till hemlösa hundar. Köttet var rött i moussakan och Gyros och Souvlakin ihopblandat. Jag kände mig mycket tveksam så fort jag klev in på stället. När vi tagit varsin tallrik, satt oss, och tagit en tugga bestämde vi oss för att säga att det här var inte gott eller bra, eller varmt, eller nä, fy fan. Jag föreslog att vi bara skulle dra, för det fanns en dörr bakom ryggen på mig med, men kyparen sprang ju runt titt som tätt så det kanske inte skulle vara så snyggt om dom skulle börja jaga oss typ.. Så vi tog mod till oss och snackade med han som delat ut reklamen och bjudit in oss så ”varmt” till hans ställe. Den trevlige mannen blev vips som ett monster, skrev och levde rövare, jag levde lika mycket rövare och sa att det här stället är så jävla ofräscht, maten är kall och röd och vi tänker inte äta här. Han sa att vi hade rört maten och därmed måste betala fullt pris. Han höjde rösten, jag med.. Jag sa att vi aldrig betalar fullt pris, aldrig, då sa han att vi får betala dricksen iaf, så vi betalde typ 20 spänn och gick. När vi gick sa han nåt om våra rumpor.. Kanske att dom var feta och att vi var bitchar typ, men vem bryr sig. Vi gick och käkade på ett bättre ställe och var glada och nöjda. Annars var restaurangerna toppen. Grekisk sallad, vitlöksbröd med tomat och mozarella, souvlaki, tzatziki, underbara sallader. Gott öl. Mums helt enkelt. På torsdagen så gjorde jag två tatueringar. Hade tittat in tidigare på en professionell tattoo-studio som Nicos på Buddha Bar rekommenderade också. Supertrevliga killar som jobbade där. Jag bestämde mig för att göra två tatueringar som jag gjorde på torsdagen. 60 euro, vilket är ca 560 spänn. Grymt pris. Jag smörade såklart och sa att jag kände Nicos på Buddha Bar och att han utlovat bra pris, och det fick jag charmig som jag är ibland. :) Gjorde en text på vänster underarm och en ros i nacken. Jättenöjd är jag! Efter tatueringarna fick jag inte sola, så på kvällen så hämtade Michalis upp mig på natten efter han slutat, jag sov där och dagen efter så tog vi en fika på ett finskt café, satt och höll om varandra, pussades och hade det allmänt mysigt. Efteråt hämtade vi upp Mary från stranden och tog en sväng med bilen till hans lägenhet. Kul att se hur dom bor i Grekland. Alla hus jag sett iaf är väldigt enkla, med vita målade väggar och ”träpaneler” till fönstrena. Mysigt på sitt sätt, inte alls så stelt som här i Sverige. På kvällen tog jag en liten shoppingtur medans Mary vilade på hotellet. Köpte lite sprit och dricka och vi gjorde lite drinkar. Gjorde oss vackra och gick ut på Stefans Bar. En rolig man i medelåldern. Träffade hans vän Costas som skulle ta med oss in gratis på stripklubb. Sagt och gjort efter två drinkar med tomtebloss och några huttar gratis persiko-snaps så var vi hyfsat runda under fötterna på väg mot stripklubben. Vi kom in gratis. Costas köpte drinkar, sen kollade vi på strippor som åmade sig runt stången ända upp i luften, man kan inte säga annat än att det var en cool upplevelse. När vi bestämde oss för att gå så kom nån vakt eller ägare och tog tag i Marys arm, vi var tvungna att betala 45 euro innan vi släpptes ut till vårt förtret.. men va fan. mary drog kortet och vi kom ut. Jag bidrog med en 10 euro, hade inte mer på mig för tillfället. Drog till Michalis på hans matställe, var jättefulla, sen drog vi hem och sen minns jag bara dagen efter. Vaknade, hade 5 missade samtal från Michalis som skulle hämtat upp mig när han slutat, men jag hade inte vaknat synd nog. Mary drog till stranden, jag låg bakis å skakis, och kl 15 så ringde han och undrade vart jag var, jag hade sagt att jag skulle komma förbi när han jobbade och han sa att han slutat nu. Han kom iaf och hämtade oss när Mary kommit hem. Han köpte lite käk till oss och vi drog hem till han. Sen gick Mary hem och lämnade oss själva sista kvällen. Eller från 16-20 iaf. Vi kramades och älskade i timmar, myste, pussades. Underbart. Sen skjutsade han mig till hotellet, och sa -”have a nice trip” Jag kom upp till Mary på hotellet, började gråta, allt bara släppte. Dumt att släppa in nån en vecka i ens liv och bli förälskad i nån i ett annat land, men samtidigt var det värt en veckas kärlek och omtanke. På kvällen gick vi och åt på ett jättebra ställe som vi var på första dagen, eller jag åt och Mary drack kaffe. Köpte med mig en nyckelring med massa krafs och ett hjärta på, men den var jättefin. Skrev ett litet brev till Michalis och lämnade till han när vi gick förbi hans jobb en sista gång. Han tyckte verkligen om den och tackade så hjärtligt. Tyvärr blev det inte ens en avskedskram. Var meningen att han skulle komma till hotellet och säga riktigt hej då när han slutat, men han slutar kl 6 på morgonen på helgen så han orkade inte.. Jag blev såklart jätteledsen för han sa att han skulle komma, men sen så sa han att han inte orkade se mig ledsen, för när jag ringde han på morgonen började jag gråta såklart. Vilken kille gillar en tjej som gråter, inte många.. Han är väl van att ha en tjej en vecka, sen blir dom ledsen när dom åker hem, men jag var inte bara ledsen för jag lämnade honom, jag var ledsen för att jag lämnade allt. Värmen, solen, glädjen och självklart han också. Vi sa iaf hej då över telefonen. Jag grät lite till. Sen packade jag och Mary i hop våra saker för en resa till Sverige igen. Vi shoppade upp halva löningen på Dior och Chanel på taxfreen, lipgloss å parfym. Men är man på semester så är man. =) Överlevde resan hem till Sverige, inga bomber och flyget flög lugnt och stillsamt hemåt. Var grymt trångt på flyget så vi fick båda lite panikkänslor, men sen somnade iaf jag och sen var vi i Sverige. Väl hemma lyssnade jag på Alina Costi och grät. Musik som Michalis förde över till min mobil när vi var vid lagunen i Faliraki. Tänkte på den underbara veckan jag haft, glädjen, värmen, energin- lusten till livet kom fram igen. Tyvärr känns det som den försvann lika fort när jag kom hem. Grått, trist, mörkt och kallt. Tårar. Kommer aldrig glömma den här veckan. Kommer aldrig glömma dig Michalis. Den värme du gav mig på de få dagarna var mer värme än jag fått på år. Tack Mary för att du finns och för att du ville åka på den här resan med mig. Jag hoppas vi åker snart igen! |
