Mixed state..

Skriv inläggstext 


Gastroskopilogi

Gastroskopi- check! Det gick faktiskt bra att sluka slangjäveln efter massa bedövningsmedel i halsen.. Dragit ut på det i ett år men dom hittade remissen till slut. Prognosen; inga tumörer.. Puh! (Har varit S Å livrädd!!) Dock har jag bråck i magmunnen som läcker ut syra i matstrupen så har en rejäl frätning så att säga. Inte konstigt att jag har så jävla ont i halsen och att så gott som allt jag stoppat in i min mun sista tiden känts som det kommer upp igen.. Läkaren tyckte det var väldigt bra jag sökt hjälp. Skall nu äta medicin 1-2 ggr per dag och göra ny gastroskopi i början av November och hoppas det blir bättre. Suck. Men som sagt, otroligt lättad över att det i övrigt såg bra ut.


Rätt bra humör ändå..

Närakuten. check. Och blev inte ett dugg piggare av det eller fick nån som helst information jag inte redan läst mig till, förutom att lungor och syresättning var okej.. Och ingen infektion.. Då återstår bara typ 100 läkarbesök till och att se livet från den ljusa sidan!?  S.U.C.K! Gick därifrån lika trasig som jag kom dit.. Men jag är på rätt bra humör ändå! 


Övermäktigt.

Fan vad allt känns övermäktigt just nu!! Vet inte vart jag ska börja!?:-( Problem med andningen och luftrören, piper i bröstet och får använda pulmicort regelbundet, rösten spricker så fort jag pratar, bränner i halsen och känns som en klump som är i vägen, illamående, svettningar, fotleden krånglar och värker, utmattad vs uppvarvad, stressad, stora hudutslag över hela kroppen. Jag lär väl fått cancer som alla andra, skulle inte förvåna mig. Så less på min jävla skitkropp!!!! 


Behöver gå och ta blodprover, göra cellprov, kolla luftrören, göra gastroskopi, uppföljning hos terapeuten för mina två nya mediciner Topimax och melatonin, kolla hudutslagen om dom inte försvinner... Nånting mer? 


Tacksam!

Just träffat en ny läkare. Mycket trevlig kvinna från Iran. Hon kom med förslag på två nya mediciner jag nu skall prova,  samt var väldigt duktig på att lyssna och ta in vad jag berättade. Skall ta blodprover för att kolla värden och göra screening för Ptsd. (Nej, man behöver inte vara soldat eller upplevt krig för att ha posttraumatisk stress..!) Hoppas hon stannar kvar tills årsskiftet så jag får träffa henne igen.. Kändes som första gången på länge nån verkligen tar in vad jag säger och hur jag känner. 🌼


Tio gånger värre än din värsta baksmälla.

Att åka på en resa i 5 dagar gjorde mig sängliggandes i tio dagar efteråt med kallsvettningar, feber, halsont, irritation, agitation, stark utmattning, aptitlöshet, depp. Att jag dessutom planerat in justering av inglasningen på balkongen så dom kom hit två dagar efter jag kommiti hem, vilket resulterade att jag blev tvungen att ta itu med balkongstäd mitt i utmattningen, var extremt dumt tänkt såhär i efterhand. Dagen efter hade jag tid hos min terapeut. Där bröt jag ihop totalt av tröttheten. Grät i en timme. Där fick jag även besked av min "nya" terapeut som jag tycker preciiis lärt känna mig, och som jag precis fått förtroende för, att hon sagt upp sig, så jag kommer måsta få någon ny.. igen.. samt att jag kommer få en ny läkare.. igen... för min har slutat, och den nuvarande som jag krävde att få då jag inte orkade möta ännu någon ny igen i våras, har egentligen bara hand om barn och ungdomsgruppen, så hon har inte tid och det är bäst att få en ny. Nu. Igen. Min terapeut övertygade mig om att hon är jätteduktig och gullig. En läkare från Iran. Som heter Paradise. Det blir säkert bra, men jag frågade och jag vet, detta är ännu en inhyrd läkare, alltså ingen som kommer stanna. Vilket betyder att jag har även henne bara på lånad tid. Vem vet hur länge hon stannar? Ett halvår? Ett år, två år? Okej åter till vad jag kom fram till hos min nu ex terapeut. Jag tog ett beslut, att mitt i allt detta skjuta upp en intervju jag fixat som jag hade för ett jobb jag skulle vilja ha. (Jag skyllde på en kraftig förkylning och vet inte när jag skall ha intervjun. Troligen i början av Juli.. ) Well well.. Tror ingen förstår, som inte själv har problem med just social ångest/fobi och utmattning eller annan svår sjukdom, som har kontakt med läkarvården och FK, vilken enorm kraft det tar att öppna upp sig för nya läkare och terapeuter, för nya handläggare och för nya människor om och om igen. Det tär och det tar. Det kräver en massa energi som jag inte har. Spelar ingen roll hur mycket journaler dom har, det tar tid att lära känna en ny person- vare sig det är en läkare, terapeut eller en vän.. Det är verkligen inte konstigt att jag sitter här med starka utmattningssymtom. År ut och år in. Samma resa. Om igen. Idag är det tre dagar sen midsommarafton. Jag har legat däckad i tre dagar efter att ha haft roligt och festat i några timmar med några få vänner. Så lagom "kul." Nåväl.. Tillbaka. Jag fick tips från min terapeut att försöka "öppna mig direkt" och verkligen tala om hur det ligger till. Att bakom och innanför den här vältaliga tjejen med knallrött hår sitter en mycket sjuk människa. Det är svårt, för det är sån jag är. Utåt. Jag försöker så gott det går att inte visa mig sjuk. Jag sminkar mig aldrig mycket när jag ska på terapi, men jag sminkar mig alltid. Jag går inte ut utan smink. That´s me liksom. Jag har oftast också väldigt lätt för att tala för mig vilket gör det svårt för läkare (och anhöriga) att förstå hur pass sjuk jag är. Att jag försöker så långt det är möjligt (förutom för dom som känner mig väldigt väl) inte visa att jag är så utmattad eller att jag legat hemma och gråtit av sorg över mitt liv, sorgen över min ohälsa, sorgen över att inte orka det alla andra gör. Sorgen över att inte kunna bara planera en resa och njuta, utan över att jag vet hur det går. Alltid. Vad som väntar. Extrem trötthet. Att aldrig få vara frisk nog att må bra. Att känna ork har blivit det svåraste. Att bara ha ett normalt liv existerar inte. Jag orkar inte vara vaken en hel dag längre. Då jag jobbat dom hemska tiotimmarspassen kan ni ju tänka er vilket helvete jag genomlidit varje pass.. Därav sjukskriven nu. Jag orkar verkligen inte längre. Jag kliver upp på eftermiddagen, för jag mår skit på morgonen. Lever på natten, för det är de enda timmarna jag faktiskt känner att jag mår något bättre på. Sen går det ju upp och ner. Ibland har jag bättre dagar, ibland ännu sämre. Ibland går jag upp i varv eller ännu mer och gör jättemycket på en gång, sover väldigt lite och blir totalt utmattad och låg och så fort det skovet är över kommer en extrem trötthet, tio gånger värre än din värsta baksmälla.. Jag vill att folk ska veta- men jag tar oftast på mig "masken".. Den där masken där jag är och verkar vara som vem som helst.. fast det inte är så. För att jag vill. Jag vill inget annat än fungera. Existera. Precis som dig. <3 Jag avslutar här. Jag är inget offer och det är inte meningen att ni ska tycka synd om mig, jag skriver bara av mig. Det känns lite lättare då för en stund. Och en tanke till alla er andra som går igenom svår sjukdom. K R A M!

Livet med adhd och utmattning.

Skriv inläggstext 


Fan vikket flow!..

Tänk om man ändå kunde gå runt salongsberusad all the time liksom!? Fan vilket flow!


Idiotförklaring.

Skriv inläggstext 


Daisy Duck

Blev med kattunge i lördagskväll. En helt underbar Sibirisk katt som jag döpt till Daisy Duck! Kelig och spinner så fort man gör något. Ger mig väldigt mycket positiv energi efter att ha varit deprimerad i flera långa månader. 


Ölmage är fint skit!

Klockrent! 


Cute but psycho..!?

Skriv inläggstext 


Vad ska det bli av lilla jävla jag?

Skriv inläggstext 


Art therapy

Skriv inläggstext 


Feck off!

Skriv inläggstext 


Ha ha ha.. Jag är oftast snäll- men ibland så..

Sitter i min nya tröja i soffan och filosoferar... 


Sorry, men lägg ner och jag är trött!

Trött på alla förbannade gymbilder alla ska lägga ut. Du tränar!? Okej- då vet jag!! So what? Jag skiter fullständigt i om du har snygga biceps eller Kardasianröv... Lika så alla brudar i underkläder som skall visa att det är okej med valkar eller alla bilder som florerar på ammande mödrar.. Selfies är jag också trött på. Att lägga ut en ny profilbild där du ser likadan ut som du gjorde igår o c h 365 dagar om året vittnar väl enbart om dålig självkänsla enligt min teori. Eller lite att göra!? Precis som jag har nu. (tvungen att avreagera mig) Alla får väl göra som dom vill och jag är trött.. Skulle inte lägga min energi på att skriva den här skiten annars I guess!? Nej. Godnatt. 


Svårt att hitta balans.

Jobb imorg och övermorgon sen ska jag vara ledig i åtta dagar. Hoppas på att orka ta upp promenaderna igen och bättre kosthållning.. Det har varit katastrofdåligt sen i oktober tyvärr. I Februari har jag ännu inga jobbpass inbokade så det känns lite stressigt som vanligt. Livet som timvikarie. Livet som halvtidssjukpensionär o c h timvikarie rättare sagt. På ett sätt är det en bra kombo men på sju andra sätt inte så bra. Har som vanligt inga som helst rutiner i mitt liv. Det sägs ju vara bra med sånt. Men det är svårt för jag måste planera mitt liv efter ork och energi. Och den går upp och ner. Mest ner sista tiden. En stor del är ju mörkret just nu. Jag kommer förhoppningsvis må bättre till våren igen.. Hoppas. Lever dag för dag och hoppas orken kommer tillbaka. Svårt att hitta balans. Nä, godnatt. Dravel, dravel... Zzz.. 


Jag ljög mest för mig själv.

Skriv inläggstext 


Cute but psycho!

Två roliga tröjor beställde jag så här i smaken av bitterhet.. 


Tidigare inlägg
RSS 2.0