WhatTheFuck!?

Det har varit två tunga dagar.

 

Saknaden kommer och går över dom som stod mig nära. Dom fyra som förlorade kampen mot den jävla fittsjukdomen! Min faster, min pappa, min styvpappa och en nära vän.

 

Dom jobbiga känslorna sätter igång extra mycket då en vän sitter på dödsbädden av sin mor. Eller satt- rättare sagt. För hennes mamma förlorade också kampen mot cancern, i morse. Och jag ska inte sitta här och tycka synd om mig själv kanske, men det drar upp mycket inom mig och det känns fortfarande som igår, det här med pappa t.ex, fast det är 4 ½ år sen. Jag är en väldigt känslig människa som ni kanske förstår.

 

Många tycker nog att jag borde kommit över sorgen jag fortfarande känner men det har jag faktiskt inte och kommer nog aldrig göra. Jag kan acceptera att det hänt fast det är svårt och tungt. Jag saknar att kunna ringa pappa (och Tess). Väldigt mycket! Särskilt när jag inte mår bra själv. Som nu.

 

Har haft en depressiv period i två-tre månader. Inte lust med något. Inte ork. Ingen aptit. Lättirriterad och lättstött. Stressad. Mycket ångest. Haft feber då jag ansträngt mig, som på jobbet.

Förressten- lust att göra saker har jag, men när jag ska göra något så orkar jag inte. Ond spiral. Har haft halsont och varit febrig till och från i över 50 dagar. Det är inte normalt, nej! Jag måste gå till VC och be om blodprover. På rubbet. Det är så svårt också att veta om det är biverkningar av mediciner jag redan har, eller om det är en infektion i kroppen. Fast det är det nog, iaf just för "tillfället". Började känna mig hängig med halsont och feber den 13 april. (kollade almanackan..) och inte återhämtat mig än. Dock vet jag ju att dom inte gör något om man gått sjuk så länge och går till doktorn. Jag kommer knappast få något penicillin eller så. Dom säger ju att om det är virus och gått så länge så kan dom inget göra. Det suger. 

 

Jag får försöka igen. Fast när ska jag hinna/orka gå till doktorn? GAH! Nu är jag uppbokad på jobbet hela tiden känns det som. :/ ÄH! Det löser sig. Så brukar jag tänka... och så drar jag ut på allt i några år till..

 

Måste bli bättre på att skriva av mig igen. Det lindrar ju ångesten och saker känns bättre för en stund..