WhatTheFuck!?

Haft ett väldigt givande samtal med en vän. En vän jag inte känt så länge men som ligger mig varmt om hjärtat och låg mig varmt om hjärtat väldigt fort. En vän med sorger och bekymmer som mig själv. Ett inte alltid så lätt liv, ett jävligt komplicerat liv. Förmodligen ett väldigt mycket mer komplicerat liv än jag haft, fast på olika sätt. Det är både jobbigt och skönt att höra och prata med någon som delar samma situation. Som lever eller levt i min egna lilla skitiga värld. Som vet hur det känns att betraktas ur allas ögon som någon annorlunda, inte minst samhällets, och som ständigt försöker finna sig själv. Någon som försöker hitta verktyg för att må bra, men inte riktigt hittat dom. Någon som känner som mig, att det skulle bli svårt att bli frisk för att vi inte ens vet hur det känns längre. Det är "lättare" att må dåligt. Det har blivit ens egen personlighet. Ett jag på sätt och vis. Undermedvetet kan man nog driva sig själv till dåliga saker av en vana. Man är rädd för det som skall komma om man helt plötsligt skulle må bra igen och bli "normal" och frisk. Vad händer då? Som om man skulle tappa sig själv. Sjukt, men dom som vet, dom förstår mig..