Jag misslyckas inte- jag går framåt!

Vad trött jag blir/är!
 
Skulle precis utöka mina timmar fr.o.m idag på Iris och börja kl 12. Var sjuk förrförra veckan en dag, sen kämpade jag på förra veckan och gick som jag skulle, men nu blivit sjuk igen. Började känna mig jättehängig igår. Vilade mycket, tog värktabletter, la mig tidigt och hoppades jag skulle känna mig pigg idag. Såg fram emot att börja 12, även om det också känns lite ångesfyllt då jag kommer träffa massa nya människor.
 
Kämpade på i morse, klev upp och tänkte att jag tar några värktabletter så blir det nog bättre i skallen och kroppen tills jag ska gå. Solen sken och jag var ut på balkongen och fick luft flera gånger. Huvudet bankade men jag intalade mig själv att jag ska vara frisk och gå iväg! Jag tjurade och var sminkad och klar kl 11.30. Nöjd över att jag skulle komma i tid, särskilt när jag nu kommer börja en timme tidigare.
 
Men sen kände jag mer och mer att jag inte orkar- fruktansvärt ont i huvudet, kroppen och med illamående. Gråten i ögonen. Tjurade igen. Käkade frukost. Tog en snus. Tänkte att det hjälper nog. Jag får i mig frukost. Säkert ledsen för att jag är hungrig också. Torkade tårar men gav inte upp. Ut på balkongen igen. Få lite mer luft. Solen skiner. Tiden rann iväg och till sluta kunde jag inte hålla tillbaka gråten längre.
 
Torkade tårarna gång på gång, försökte verkligen att tjura på och tänka positivt. Att jag ska iväg, jag ska iväg, jag vill och jag orkar. Men jag började tokgråta till slut. Trött, sjuk och blir så besviken på mig själv, ledsen för att jag inte mår bra. Fucking arg för att jag inte kan vara "normal" och vara sjuk i tre dagar som alla andra när dom blir förkylda m.m. Less på att jag gråter för lilla minsta.
 
Nu sitter jag här två timmar senare, sjukanmäld. Trött, ledsen och ångest- fast jag inte rår för det. Vill bara framåt men när jag blir sjuk så har jag så dåligt immunförsvar att det oftast håller i sig flera veckor. Ville verkligen men kroppen sa emot. Jag försökte så gott jag kunde, trots allt så var jag klar för att gå, i tid, men det gick bara inte. Känner att nu kommer handledaren tycka si och tycka så att jag är sjuk igen. Hatar mina tankar och borde inte gråta. Det är inte mitt fel ju! Och jag vet innerst inne att jag inte kan gå runt och tänka på att jag ska gå dit för att nån annan vill det. Låtsas jag är frisk när jag inte är det. Förra veckan kämpade jag på dom dagar jag skulle vara där och gick dit, men var jättehängig när jag väl var där. Tänkte det skulle ge med sig. Varit så trött hela veckan. Umgåtts med vänner för att jag vill så mycket, trots att jag känt att inte kroppen mår bra.
 
Men skitsamma. Nu sitter jag här och snart ligger jag i sängen igen. Tagit massa värktabletter och har gjort det jag kunnat. Det sket sig. Får vila och bara hoppas på att jag kan gå på onsdag.
 
M sa till mig att jag inte ska vara ledsen och jag ska inte vara ledsen! Jag gjorde det jag kan för att ta mig dit idag, men det gick inte. Jag försökte. Dock känner jag mig så misslyckad och svag. Hatar min kropp, min hjärna och allt ibland. Önskar jag hade samma ork som andra. Och jag ska inte känna mig misslyckad, min kropp funkar såhär. :( Det är svårt att tänka på framtiden. Vill bara komma upp och vidare iväg för att jag vill jobba till sommaren. Jag vill så himla mycket.
 
Jag vill, jag kan, jag orkar! Babysteps så är jag snart där. Känns som jag tar ett aborterat barns babysteps just nu. Hatar den känslan. Fast jag har ju kommit framåt. Jag går dit så ofta jag orkar och jag kämpar på. Ska inte tänka på dom gånger jag "misslyckas" utan fokusera och vända tankarna på att jag faktiskt lyckas i och med att jag inte är sjukskriven utan ändå på väg nånstans nu.
 
Jag misslyckas inte- jag går framåt!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Linda

Förstår precis dina tankar men din handledare förstår...du är ju där av en anledning och mår du inte bra gör du inte det....inte meningen att du ska tvinga dig dit. Basta!

Känner igen det där med förkylning, inne på min 3-e vecka nu. Märks verkligen att man går på sparlåga och att allt tar längre tid då man mår dåligt.

Kra

2013-03-05 @ 16:55:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0