Äkta vänner stannar alltid kvar. Dom ytliga försvinner.
Det visar sig snart vilken sort man har. Om dom för vår vänskap brinner.
Du bör finnas vid min sida i glädje som sorg. Vid mina tårar när jag fastnat ensam i min mörka borg.
Du borde finnas här- för jag finns alltid hos dig- jag finns ju alltid där.
Det här är det livet jag har. Och Äkta vänner stannar alltid kvar.
Ja, dom ytliga och falska försvinner. Så finns till för mig tills jag skiten övervinner, eller stanna och se på när jag drar.
Det är ditt val.
Vän eller kompis- eller både och?
Det visar sig snart om din ärlighet var sann, eller om det bara var på låtsas och litegrann.
Om du finns kvar för mig, så finns jag också kvar. Kan jag räkna med dig?
______________________________________
Såg den här vackra bilden med nån "visdomstext" och blev tvungen att skriva av mig lite som ni ser. Satte igång min hjärna och började fundera lite på det här kring omtanke, vänner och att finnas till och bry sig om. Just nu mår jag hyfsat bra, men det är fortfarande så upp och ner att ena dagen kan vara riktigt skit och piss medans nästa kan vara toppen. Ibland vågar jag inte släppa in vänner/kompisar. Jag vågar inte lita på att dom verkligen tycker om mig. Även fast dom säger det. Ibland saknar jag att få ett mess, ett mail eller kanske en kommentar på min blogg. Det kan göra hela min dag, om jag mår dåligt.
Bara lite funderingar. Skrev ner mycket mycket mer på min mobil som försvann när jag skulle blogga. Ingen särskild behöver ta åt sig. Ni som läser det här vet vilka ni är, och vem ni än må vara så bryr ni er om mig på ett sätt, annars skulle ni inte läsa. Och det är jag tacksam för. När jag mår skit kan jag vara usel på att svara på telefonosamtal, men jag svarar alltid på mess eller mail eller en kommentar, såvida jag inte glömt bort det, eller inte har någon energi just då. Och så kan alla ha det. Alla är vi olika och alla har vi vårt egna liv. Det jag menar är bara att man vet vilka vänner man har. Dom kan man ringa, messa, maila en gång på en månad, men det känns som igår. Ni vet vilka ni är.
Ändå har jag svårt för att släppa in när vänner kommer tillbaka som inte hört av sig på länge. Min skyddsmur som står där så stark. Den är svår att riva. Jag har blivit sviken så många gånger av s.k. vänner som jag sen insåg bara var kompisar, och som jag sen insåg bara var falska små kryp som utnyttjade min vänskap när jag mådde bra- men försvann när jag mådde som sämst.
Det jag menar är att att ett mess, en hälsning på Facebook, ett meddelande på min telefonsvarare eller en kommentar här t.ex, är något jag uppskattar. Och jag är inte alltid tillgänglig själv, pga mitt mående, men om nån mår dåligt, skriver det på Facebook, via mess eller ringt mig, då hör jag av mig tillbaka, och det är så det ska vara tycker jag.
Allt handlar om ömsesidigt förtroende. Ärlighet och trofasthet. I både kärleksrelationer och vänskapsrelationer.
Har vi det så vet du redan vem du är och hur mycket jag tycker om och uppskattar dig. Har vi det inte kanske vi kan få det, eller så passar vi helt enkelt inte ihop.
Jag vet att jag kan ta mycket energi- men jag vet även att jag kan ge energi och att jag gör människor glada. Och det är det jag lever för- att bry mig om och ta hand. Alla är inte lika känslomässiga som mig och det är inte något jag kan påverka eller kräva. Men om du kan räkna med mig så vill även jag kunna räkna med dig- i vått och i torrt.
_________________________________________
Dagens tankar från mig.
Ta hand om era nära och kära nu, för imorgon kan det vara för sent. Det är även något jag själv måste tänka på- även då jag år dåligt. Man kan alltid slänga iväg ett mess och en tanke, några ord och fråga hur någon mår! Alla man tycker om skall uppskattas och man ska visa det!
Åhhh vad bra skrivet! Det är ju precis så det är. Man märker när man mår dåligt vilka som är riktiga vänner. Nu är ju inte jag i samma sits som dig så men jag dras ju med återkommande depressioner som medicineras för att jag inte ska vara på botten jämt. Som du skriver, äkta vänner finns där även när man är en riktig jävel (som jag blir). De är ärliga, de stöttar, de här av sig. De andra har jag själv valt att minimera mitt engagemang i. Orkar inte energitjuvar.
