Det bästa måstet!?
Senaste tidens superintressanta nyheter;
- Jag har varit trött, tröttare, ännu tröttare och tröttast. Med det dåliga vädret senaste veckorna har det känts som om en av mina helvetesdepressioner infunnit sig. (som brukar infalla under höst/vinterhalvåret. Not so fun alltså.) Jag borde vara ute och lapa i mig ljus och luft under dagarna, men när det är som värst med min trötthet så kommer jag inte ut. Tar mig inte ut. Jo fysiskt tar jag mig ut, jag har två armar och två ben, men ni hajjar. Psykiskt är det värre. Och när jag inte tagit mig ut på några dagar så blir det svårare dag för dag att gå ut. Kommer in i den onda cirkeln. Orkar inte. Får jobbiga tankar. Känner att alla stirrar på mig på ett konstigt sätt. Paranoia light. Tappar livslust, ork, energi och motivation. På ett sätt är jag en sån person som måste ha "måsten" för att ta mig ut när jag mår skit. Med måsten menar jag att jag verkligen måste nånting, ett bra exempel är att jag måste ta mig iväg till Iris för att få "lön" den månaden. Visst har jag sjukskrivit mig en hel del dagar av dom dagar jag skulle varit där under ett år. Dock har många av dom dagarna faktiskt varit dagar då jag klätt på mig, sminkat mig, tagit på mig skorna och varit på väg. Verkligen försökt åtminstone. För att jag vill. Men sen tar det bara stopp. Tar emot. Som en vägg framför mig. Ångest. Något som jag också borde se som ett måste är att träffa vänner, gå ut på promenader och annat roligt som dessvärre, för det mesta, tar emot för stunden, men alltid känns bra efteråt. Grejen är "bara" att det psykologiskt inte är ett måste, det är "valfritt" och därmed "lätt" att avboka. Och även om det är bra vänner, så känns det väldigt jobbigt att säga nej hela tiden pga energibrist och trötthet. Ungefär som alla hundratusentals gånger jag sjukskrivit mig under åren, dag hit och dag dit. "Vad ska jag komma på för orsak idag?" Trött går inte. Hm, ont i halsen funkar. Feber funkar ännu bättre. Tänk er själva vilka skuldkänslor man får!? Det betyder inte att jag inte vill saker fast jag tackar nej. Men känns ändå som att jag hela tiden måste försöka komma på en bra anledning till att jag inte kan, när anledningen i själva verket är att jag inte orkar. Viljan finns, men inte orken. Summan av kardemumman blir då denna; Jag ska försöka tänka mer på att mitt sociala liv är måsten. Alla aktiviteter som gör att jag går hemifrån är ett stort plus. Handla mat, gå ut och gå, börja träna, träffa fler vänner e.tc. Jag borde sätta upp rätt sorts måsten för att jag ska må bättre! Ett måste måste ju inte handla om att få in pengar till månadens räkningar- ett måste ska fan i mig vara att jag s k a må bättre- det är det bästa måstet! Och för att behålla sina vänner så måste man ju faktiskt måsta ibland också. Tvinga sig iväg lite. Jag hatar egentligen det uttrycket, ta sig i kragen, tvinga sig iväg- men ibland funkar det och man känner sig faktiskt lite starkare när man väl kommit iväg och blir "trött av rätt orsak". Trött av att ha gjort roliga saker ihop med någon. Det behöver inte handla om timmar av socialt umgänge, för det orkar jag inte, men en liten stund bara kan räcka för att resten av dagen skall kännas bra. Nog om detta. NU blev jag TRÖTT- dock skönt trött av att fått skriva av mig lite!
- Till något annat. Har varit hos veterinären med min ena katt Kasper som numera får gå med "tratt" runt huvet ett tag. Han kliar och biter sig själv på ena bakbenet hela tiden, och det har kommit till och från i över ett år i perioder. Det började se riktigt illa ut bara över en natt eller två, så det var dags att gå iväg och ta reda på vad som är orsaken. Troligen är orsaken, vilket jag redan googlat fram innan såklart, foderallergi. Kan iofs finnas hundra andra orsaker.. men hoppas "bara" på att det är från fodret. Sånt här kan även, precis som med människor, ha med kattens psyke att göra också, om katten är stressad av olika anledningar kan det resultera i detsamma. Ska blanda ut mitt nuvarande torrfoder en vecka med ett dyrare (eller tillåt mig säga f ö r j ä v l a dyrare) torrfoder som är för katter med allergi. Tror ni jag blev nöjd när prislappen visar 419:- för 2,5 kg kattmat? Inte det minsta! Blev inte heller så jävla nöjd över att veterinären tagit dels dom självklara 620:- för undersökningen, men även 120:- för recept. Dom har alltså tagit betalt för att skriva ett recept!! Sjukt! Sen hämtade jag ut krämen jag ska smörja med, "endast" 211 spänn. Pluuuuuuuus klorhexidin för en 25krona. Dyr historia detta. MEN- ett viktigt MEN- det är ju att mina katter ska må bra. Mår inte dom bra mår inte jag bra. Kasper verkar för övrigt frisk, förutom övervikt. Han ska gå ner två kilo tydligen. Så efter allergifodret som jag skulle använda i... hm.. några veckor eller nåt, så ska jag gå över till dietfoder för att se om han kan losa några pannor.
- Aja- detta om detta! Nu lägger jag ner skrivandet för denna gången. Vi hörs!
Söt och trött i tratt!Mina finingar; Selma Lagerlöf och Kasper Jarnebrink;
Kommentarer
Trackback
