Även den som går sakta kommer fram..!
Puuuuuuh, stånk, stön vad trött jag äääääääär! Vet inte om det är hösten som gör det och mörkret, hoppas inte, vill inte ens tänka på att jag lider av vinterdepression på allt nu. Tänker inte tänka på det, fast det ligger i bakhuvudet hela tiden som en oro nu inför vintern. :-( Vill bara fortsätta på Iris och må bättre och bättre!
Ringt runt och kollat information på nätet angående försäljningen av pappas hus och massor därtill, det tar energi som fan, så en stor eloge vill jag skicka till dig kära syster, som har skött så gott som allt pappersjobb och underhåll av gården under 1½ år nu.
Själv sitter jag här och känner mig hjälplös och värdelös, men det är ju som det är och jag bor där jag bor tyvärr. På torsdag åker jag dock till Jämtland och vi ska ta itu med det sista och överlämning. Usch vad nervös jag är för allt! Nervös inför att träffa köparna, nervös för att kliva upp före kl 6 på torsdag och åka tåget till Bräcke, nervös för att allt ska gå som det ska, nervös inför att göra allt och hur jag ska få energin.
Får lyssna på lugnande musik och vila idag, ska tvätta och sen packa imorgon m.m. Har blivit mycket senaste veckorna för mig, otroligt mycket för att vara jag. Dammsugit, dammtorkat, diskat varje dag, tagit ut återvinning, träffat vänner, handlat, tvättat massor inklusive alla överdrag till soffan och kuddarna, varit på Iris och massa mer. Totalt slut! Det här är som sagt förut, normalt, för alla andra människor att kanske göra på några dagar, men för mig är det en stor process att bara ha kraft att göra nånting så jag är nöjd bara över en sån enkel sak att jag diskat varje dag och tvättat flera tvättar på en vecka. Nöjd men trött och jag gör alldeles feeeeeeel, det vet jag, men när jag får städlust så gör jag maaaaaaasssor i flera timmar, ofta samma dag, sen är jag galet slut flera dagar efteråt. Men men, ska försöka skärpa mig och dela upp det i lagoma doser framöver även om det är svårt.
Skriver mest för att skriva av mig nu, inte alla som förstår, och det behöver ni inte heller, huvudsaken är att jag tar allt i min takt, och inte i någon annans takt eller tycke hur jag ska bete mig i mitt eget liv, och att jag är nöjd över mina "små" prestationer. Det går lite framåt iaf och det är alltid något! Small steps, small steps!
"Även den som går sakta kommer fram!"
Adios för nu!
Ringt runt och kollat information på nätet angående försäljningen av pappas hus och massor därtill, det tar energi som fan, så en stor eloge vill jag skicka till dig kära syster, som har skött så gott som allt pappersjobb och underhåll av gården under 1½ år nu.
Själv sitter jag här och känner mig hjälplös och värdelös, men det är ju som det är och jag bor där jag bor tyvärr. På torsdag åker jag dock till Jämtland och vi ska ta itu med det sista och överlämning. Usch vad nervös jag är för allt! Nervös inför att träffa köparna, nervös för att kliva upp före kl 6 på torsdag och åka tåget till Bräcke, nervös för att allt ska gå som det ska, nervös inför att göra allt och hur jag ska få energin.
Får lyssna på lugnande musik och vila idag, ska tvätta och sen packa imorgon m.m. Har blivit mycket senaste veckorna för mig, otroligt mycket för att vara jag. Dammsugit, dammtorkat, diskat varje dag, tagit ut återvinning, träffat vänner, handlat, tvättat massor inklusive alla överdrag till soffan och kuddarna, varit på Iris och massa mer. Totalt slut! Det här är som sagt förut, normalt, för alla andra människor att kanske göra på några dagar, men för mig är det en stor process att bara ha kraft att göra nånting så jag är nöjd bara över en sån enkel sak att jag diskat varje dag och tvättat flera tvättar på en vecka. Nöjd men trött och jag gör alldeles feeeeeeel, det vet jag, men när jag får städlust så gör jag maaaaaaasssor i flera timmar, ofta samma dag, sen är jag galet slut flera dagar efteråt. Men men, ska försöka skärpa mig och dela upp det i lagoma doser framöver även om det är svårt.
Skriver mest för att skriva av mig nu, inte alla som förstår, och det behöver ni inte heller, huvudsaken är att jag tar allt i min takt, och inte i någon annans takt eller tycke hur jag ska bete mig i mitt eget liv, och att jag är nöjd över mina "små" prestationer. Det går lite framåt iaf och det är alltid något! Small steps, small steps!
"Även den som går sakta kommer fram!"
Adios för nu!
Kommentarer
Trackback
