I will fight back!
Sitter på min balkong en superfin sommardag som denna. Det enda jag känner för är att gråta och sova- eller nej- jag känner inte för det- men det känns så hela tiden. Gråten i halsen.
Vill göra något men orkar inte. Hittar ingen lust eller motivation till nånting. Börjar undra om det är dystymi jag har, alltså kronisk depression, för jag känner mig jämt deprimerad- mer eller mindre- och ibland har jag några bra dagar, då och då.
Jag vet inte, men snart kommer jag börja på Iris Hadar igen och packa frukt och grejja till olika företag. Känns som väldigt långt under "min nivå" men det är inte det det handlar om insåg jag igår under mötet med Petra där. Det handlar om att komma igång igen, få rutiner och skapa en dräglig vardag och struktur. Träffa människor och bli social igen, för när jag mår bra är jag ju jättesocial och det saknar jag. Jag saknar att jobba och känna mig behövd jättemycket, det tär inom mig när jag inte har någon att bry mig om, eller fler att bry mig om så att säga, att ha något att göra. Ett jobb eller en aktivitet på Iris "tvingar" mig till att gå dit, och som sist så började jag sakta men säkert må mycket bättre, vilket var underbart och en känsla jag inte känt på länge. Det är svårt att "tvinga mig själv" till saker som inte är avtalade när jag mår dåligt, saker jag inte måste måste jag helt enkelt inte och då är det lätt att inte orka och känna efter för mycket.
Suck suck.
Life is a bitch- but I will fight back- again and again until it´s getting better!
:-(
Jag saknar pappa också, jättemycket, och Tess. Tänker på dom hela tiden hela dagarna. Tänder ljus för dom varje kväll och minns fina minnen.
Om 8 dagar är det ett år sen Tess somnade in, en av dom hemskaste dagarna i mitt liv och 1½ år sen pappa somnade in. Hoppas ni sover gott!
Vill göra något men orkar inte. Hittar ingen lust eller motivation till nånting. Börjar undra om det är dystymi jag har, alltså kronisk depression, för jag känner mig jämt deprimerad- mer eller mindre- och ibland har jag några bra dagar, då och då.
Jag vet inte, men snart kommer jag börja på Iris Hadar igen och packa frukt och grejja till olika företag. Känns som väldigt långt under "min nivå" men det är inte det det handlar om insåg jag igår under mötet med Petra där. Det handlar om att komma igång igen, få rutiner och skapa en dräglig vardag och struktur. Träffa människor och bli social igen, för när jag mår bra är jag ju jättesocial och det saknar jag. Jag saknar att jobba och känna mig behövd jättemycket, det tär inom mig när jag inte har någon att bry mig om, eller fler att bry mig om så att säga, att ha något att göra. Ett jobb eller en aktivitet på Iris "tvingar" mig till att gå dit, och som sist så började jag sakta men säkert må mycket bättre, vilket var underbart och en känsla jag inte känt på länge. Det är svårt att "tvinga mig själv" till saker som inte är avtalade när jag mår dåligt, saker jag inte måste måste jag helt enkelt inte och då är det lätt att inte orka och känna efter för mycket.
Suck suck.
Life is a bitch- but I will fight back- again and again until it´s getting better!
:-(
Jag saknar pappa också, jättemycket, och Tess. Tänker på dom hela tiden hela dagarna. Tänder ljus för dom varje kväll och minns fina minnen.
Om 8 dagar är det ett år sen Tess somnade in, en av dom hemskaste dagarna i mitt liv och 1½ år sen pappa somnade in. Hoppas ni sover gott!
Kommentarer
Postat av: maria
Det är det som också är fördelen med att ha nåt att göra, då hinner du inte tänka på allt dåligt och hemskt i ditt liv hela dagarna! Bra att du får fortsätta på IRIS. Spelar ingen roll VAD du gör bara du kommer iväg och kan koncentrera dig på nåt annat =)
Trackback
