WhatTheFuck!?

Suttit och gråtit en timme och vill bara fortsätta, eller nej- jag vill inte men det är så mycket känslor inombords som väller ut. Jag känner mig mestadels olycklig. Spelar inte nån roll vad jag gör. Jag kan må dåligt 10 dagar och må hyfsat en dag. Så är mitt liv. Jag hatar verkligen mitt liv och idag är verkligen en sån dag fast det inte finns nån uppenbar anledning om nån annan skulle se mig. Markus finns här och mina vänner, men min "familj" förstår mig inte alls även om jag vet att dom älskar mig och vill mig väl, men det tar sån energi att känna att jag behöver "försvara" mig och min sjukskrivning hela tiden. T.ex mamma, som själv haft djupa depressioner borde vara mer förstående, andra förstår jag kan ha svårt att sätta sig in i min situation när dom själv aldrig varit där, jag respekterar och accepterar det, men det gör inte direkt att det blir bättre.. jävligt jobbigt med andra ord. Idag är en dag jag nästan känner att jag skulle behöva lägga in mig på en psykavdelning på semester en vecka- åh vilken ljuvlig semester va... Sjukt, men det kommer nog komma en dag när jag måste i framtiden, men med mina diagnoser skulle det inte vara konstigt. Bipolär sjukdom räknas som en av dom tio värsta handikappen i Sverige- visste ni det? Jag har nog säkerligen sagt det förut men skitsamma, det tåls att ha i bakhuvudet om man har någon nära som lider av det. Det är en livslång sjukdom som dessvärre inte kan botas, vilket suger så inåt helvete. Samma med adhd. Fy fan vilket fruktansvärt värdelöst liv jag lever..