WhatTheFuck!?

I den här ligger pappa och katten kremerad tillsammans. Vi satte ner urnan vid farmor och farfars grav och köpte fina blommor till och vi hade en liten stund med både tårar och skratt tillsammans där vid graven.. Det känns fortfarande riktigt overkligt och konstigt och jag kan inte förstå.. Då jag tänker på att jag aldrig kommer få höra hans röst och skämta med honom igen då känns det lite mer och tårarna kommer.. Men på något sätt så finns han ju ändå kvar här ibland oss.. det här är hans kropp vi begraver- inte hans själ. Den är med oss nu och för alltid, det vet jag- jag är övertygad om det!