WhatTheFuck!?

Begravningen gick fint. Bättre än jag trodde. Det var väldigt vackert i kyrkan och bårtäcket över kistan var också väldigt fint. Kändes konstigt och självklart sorgset att höra kyrkklockor slå, ljudet av allas stämmor till psalmerna, höra prästen prata om pappa och att sen ta farväl och lämna blommor vid hans kista. Overkligt. Jag fattar inte alls att han är borta.. Kunde knappt gråta, men tårarna kom då vi gick runt kistan. Sen när allt var slut stannade jag kvar ensam och sa några ord till honom.. Det var skönt. Vid fikat var jag den ende som klev upp och sa något om pappa efter att prästen pratat lite.Jag tackade alla å min o Marias vägnar för att dom kommit sen sa jag att jag vill att alla ska tänka på pappa med ett stort leende och tänka på allt glatt och den humor han alltid haft. När jag satte mig ner efteråt var jag helt skakis.Tur jag käkade en massa lugnande annars tror jag att det skulle gått åt helvete att träffa all släkt och pappas gamla vänner. Jag är ju inte direkt överförtjust i folksamlingar nuförtiden milt sagt och jag och min syster var ju liksom "huvudpersonerna" i centrum hela tiden.. Man ska spela glad, prata om hur det är i Stockholm, vad jag jobbar med. Osv.. Men det gick över förväntan iaf. Idag har jag haft en skön dag med vinterpromenad, jättegod middag, vin och tv-mys i syrrans soffa. Imorgon bär det av hem till pappa för att hämta saker och fixa lite. Längesen jag var dit och kommer kännas oerhört konstigt att inte pappa är där i sitt eget hem. :-S Men hans sambo är där. Hon flyttar dock snart till en egen lägenhet. Men hon vet ju vart alla pappas saker är så det är ju bra att hon bor kvar ett tag till. Måste vara fruktansvärt för henne att bo kvar när pappa inte finns med längre. Vet ju själv hur det känns när man är van att ha någon sen är dom plötsligt bara borta. Alla minnen. Att sakna någon som ligger bredvid en i sängen, ja allt sånt ni vet.. Men så är ju livet. Och det som inte dödar härdar, och vi blir starkare av saker som sker hur sorgligt det än må vara. Och vi ska ju alla dö nångång. Nog om det. Nu är d dags att sova. Supertrött men ligger bara o tänker på allt och har en spänningshuvudvärk som vägrar ge med sig, så kan inte sova. Ska pröva m en värk- och sömntablett till nu. Får hoppas jag kan sova sen.. Natti!