Skrotnisse.

Åh herregud. Jag måste ta min sista lugnande nu. Mitt hjärta klappar i 180, och jag vet inte vad jag ska göra annat än att säga tack till min syster och hennes familj som gör och kommer göra det mesta av allt jobb då jag inte bor där i norr och kan vara med hela tiden.

Jag gråter nu och känner mig så oerhört hjälplös, det har jag gjort hela tiden, känns som jag är en värdelös människa. Jag orkar inte heller, det är inte så jävla lätt att sitta här och bara ha en stor tung börda över sig hela tiden. Jag blir så jävla ledsen. Jag orkar inte heller.Det är så sjukt mycket efter pappas död, så sjukt mycket saker som ska slängas/säljas/fixas/lagas.

Visst, som min syster säger, skulle/kommer pappa säkert vända sig i graven, eller snarare i urnan, över allt vi slänger och kommer slänga, men vi måste så är det bara, även om han så tittar på över axeln på oss.. Om jag får säga mitt skulle jag bara vilja att vi eldar upp hans ladugård när vi tagit det som är värdefullt. För mig är värdefullt gamla foton, filmer etc på oss när vi var små m.m. Skiter i resten så gott som, ja förutom hans bilar och båtar och "värdesaker" och sånt man kan sälja för lite bra cash.. och sånt är helt dugligt och i bra skick.

I ladugården har han sitt "hoarding-nest" så att säga- hoarder betyder extrem samlare, i sverige kanske man kallar det Skrotnisse, ja pappa var en riktig skrotnisse(!!) och så länge jag kan minnas har han alltid gått på auktion efter auktion och det blir "lite" prylar genom åren så att säga....

Syrran sa att man inte får elda upp skiten hur som helst, men allvarligt, jag bryr mig fan inte. Känner sån jävla press nu, och syrran också, och det hela är en jävligt tung börda såklart för oss båda, och jag vill verkligen inte att hon ska gå in i väggen av detta och må så dåligt som jag gjort en stor del av mitt liv!!

Jag kommer fan elda upp skiten, får lifta dit och ta med mig en stor jävla bensintank och tända en tändsticka.. *Poff*...

Förlåt kära Pappa, förlåt. Men du lämnade efter dig 90% rat, som man säger på Jämtska, och det måste vi ta reda på nu. Det här är inte lätt för nån av oss, och det är fan inte lättare av att sitta här hjälplös och ångestfylld, tro mig. Det är ingen som ska tycka synd om mig, det är det inte, det är bara sånt som måste göras. Det kommer ta tid, det rör om i mig och syster, rör om alla känslor, alla minnen, allt roligt och allt sorgligt. Men det som inte dödar härdar och vi kommer klara det tillsammans, vi måste, så är det bara, även om det är tungt, lika tungt som dom 15 jävla containrar vi säkerligen kommer fylla med skräp..

Usch å fy fan. Mår dåligt nu så jävla dåligt. :( Känns som lägenheten håller på förfalla igen också, glömt ta ut sömntabletter också varje dag nu i en vecka, vilket alltså också betyder att jag sovit extremt dåligt och lite nu. Saker behövs göras här hemma, tvätta, dammsuga, skura golv, dammtorka, skura hela balkongen efter vintern osv.. Låter som jag lever i ett råtthål, men det gör jag inte, men såna småsaker som tar på mina krafter tyvärr. :(

Sen hänger det över mig att jag borde/måste/ska fixa något jobb också snart. Att jag måste fast jag fortfarande kanske inte är riktigt redo, men vill börja lite smått på kanske halvtid iaf. Och Får jag inte full sjukskrivning kommer jag måsta gå till socialen, så illa är det, för har inget jobb att gå tillbaka till och inte heller nån fortsatt period på a-kassan att vila på, då det saknades 15 timmar jobb för att jag skulle få en ny period med dagar.... Så.. man kan säga att det suger på det här planet. Får väl ny sjukskrivning nu den 1:a, vet inte hur länge, men vill så gärna komma igång igen med jobb och ett "normalt" liv utan depression, stress och skit, då jag summerat ändå börjat må mer bra på slutet nu sista 2 veckorna ca, solen och omega 3 har gjort lite skillnad måste jag säga..

Men men. Över och ut.

Var skönt att skriva av sig, jag behövde det. Nu dags att ta itu med vika tvätt, och hänga upp tvätt.. Sen duscha och ta mig iväg på en promenad till Ica i Dalen. Där ligger min nya mobil och väntar, och även några presenter till min syster och killen, han fyller år i morgon, och syster förtjänar verkligen en liten gåva och ett tack för allt hon gör.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0