Jag ber så hemskt mycket om Urschhäkt!
Måste försöka få igång verkligheten igen. En bra verklighet, om det går. Jag måste börja kämpa istället för att ge upp. Jag är ju ingen som ger upp, eller är jag?
Kanske inte så konstigt i och för sig då flera långa år gått utan livslust och ett evigt bytande av läkare och att jag inte har någon tillit kvar till vården överhuvudtaget. Känns oerhört svårt att komma igång igen. En psykolog som inte kommer ihåg vem jag är, som jag bara haft 2 tider hos på 2 månader, som ber så "hemskt mycket om Urschäkt" (han är ifrån Lule´) när han alltid blandar ihop mig med andra. Min läkare sa att han har mycket jobb då jag sa att han har väl adhd om någon..!? Varför har han antecknat om han inte använder det nästa gång? Varför sätter han upp tider som vi inte kommit överens om och varför sätter han upp tider som jag inte ens vet om? Ringde och pratade in ett meddelande igår att jag vill gå en gång i veckan framöver för det här ger inte mig nånting.. Då ringde han tillbaka och sa att han har bytt tid till veckan därpå och sen skulle vi sätta upp en tid varje vecka framöver.. Jag ringde tillbaka igårkväll och förtydligade att jag inte vill byta tid utan boka tider.. Jaja, vilken härva.. och som sagt bara gått två gånger än.. men träffat han och läkaren några gånger och pratat i telefon. När jag var där för några dagar sen frågade han om jag skulle ha barnen i helgen? Vilka barn??
Åter igen;
"Jag ber så hemskt mycket om urschäkt!"
Men va fan koncentrera dig kukhuve..
Nåväl. Vad vill jag? Kommer nån ihåg mig? Känner mig som vanligt ensam och har börjat glida tillbaka i dåliga tankar även om jag försöker vara stark och inse fakta. Måste inse fakta för min egen skull. Tror jag glider tillbaka i dom här tankarna för att jag är van att vara sjuk, jag kanske är rädd för att bli frisk undermedvetet fast jag vill. För hur beter sig en frisk Sara?
Tvingade mig ut för en timme sen och tog en höstpromenad på 40 minuter, iaf något. Har försökt ställa om dygnet många gånger genom att ställa väckarklockan, men jag slår bara av den i sömnen. Har försökt några dygn och ska fortsätta försöka. Jag ska inte ge upp!..
jaja, skitsamma, det som inte dödar härdar.. eh eller nåt kanske.
Kanske inte så konstigt i och för sig då flera långa år gått utan livslust och ett evigt bytande av läkare och att jag inte har någon tillit kvar till vården överhuvudtaget. Känns oerhört svårt att komma igång igen. En psykolog som inte kommer ihåg vem jag är, som jag bara haft 2 tider hos på 2 månader, som ber så "hemskt mycket om Urschäkt" (han är ifrån Lule´) när han alltid blandar ihop mig med andra. Min läkare sa att han har mycket jobb då jag sa att han har väl adhd om någon..!? Varför har han antecknat om han inte använder det nästa gång? Varför sätter han upp tider som vi inte kommit överens om och varför sätter han upp tider som jag inte ens vet om? Ringde och pratade in ett meddelande igår att jag vill gå en gång i veckan framöver för det här ger inte mig nånting.. Då ringde han tillbaka och sa att han har bytt tid till veckan därpå och sen skulle vi sätta upp en tid varje vecka framöver.. Jag ringde tillbaka igårkväll och förtydligade att jag inte vill byta tid utan boka tider.. Jaja, vilken härva.. och som sagt bara gått två gånger än.. men träffat han och läkaren några gånger och pratat i telefon. När jag var där för några dagar sen frågade han om jag skulle ha barnen i helgen? Vilka barn??
Åter igen;
"Jag ber så hemskt mycket om urschäkt!"
Men va fan koncentrera dig kukhuve..
Nåväl. Vad vill jag? Kommer nån ihåg mig? Känner mig som vanligt ensam och har börjat glida tillbaka i dåliga tankar även om jag försöker vara stark och inse fakta. Måste inse fakta för min egen skull. Tror jag glider tillbaka i dom här tankarna för att jag är van att vara sjuk, jag kanske är rädd för att bli frisk undermedvetet fast jag vill. För hur beter sig en frisk Sara?
Tvingade mig ut för en timme sen och tog en höstpromenad på 40 minuter, iaf något. Har försökt ställa om dygnet många gånger genom att ställa väckarklockan, men jag slår bara av den i sömnen. Har försökt några dygn och ska fortsätta försöka. Jag ska inte ge upp!..
jaja, skitsamma, det som inte dödar härdar.. eh eller nåt kanske.
Kommentarer
Trackback
