Hyperaktiv och HypOaktiv

 

ADHD - Reglera vakenhet och sömn

Ett av de mest slående symtomen vid ADHD är svårigheten att reglera aktivitetsnivån så att den passar in i det aktuella sammanhanget. Det medför att personer med ADHD har svårigheter att anpassa sin aktivitetsnivå till vad situationen kräver. Under dagens lopp växlar aktivitetsnivån i perioder då personen känner sig trött, har behov av att vila och kanske somnar.

Överaktiviteten är delvis ett sätt för personer med ADHD att höja sin vakenhet genom rörelse och ständiga byten av intresseväckande aktiviteter. Koncentrationsförmågan höjs genom att gunga på stolen och plocka med saker. Att hålla sig stilla kräver stor koncentrationsförmåga och energi. Hos vuxna ter sig denna överaktivitet mer som en rastlöshet och är inte lika påtaglig. Hos barnen kan man se hur de i livliga lekar varvar upp för mycket och förlorar spärrarna för vad man får göra. I stillasittande aktiviteter som skolarbete sjunker vakenheten och barnet tappar istället koncentrationen. Det dagdrömmer, känner sig olustig och upplever ett behov av att röra på sig, gunga på stolen, vicka med foten eller plocka med något. Vuxna människor med ADHD kan känna samma olust vid längre möten och andra sammankomster som t ex släktmiddagar.

Gillberg skriver att det finns forskare som menar att själva grundproblematiken vid ADHD och DAMP är den avvikande vakenheten. Det finns enligt honom vetenskapligt stöd för att låg vakenhet i nervsystemet kan medföra hög motorisk aktivitet -  kroppen försöker hålla igång för att hjärnan inte skall somna.

Hyperaktivitet

Den mest kända beteendeavvikelsen vid ADHD är hyperaktiviteten.

Det är dock långt ifrån alla som är hyperaktiva och även om personen är hyperaktiv så behöver det inte innebära att han/hon "klättrar på väggarna".

BERGSB.WMF (2614 bytes)

Hyperaktivitet kan ta sig andra uttryck som till exempel nervöst plockande med någon sak eller ett gungande ben.

Överaktivitet är ganska vanligt, ändå är det bara ungefär 1/3 av alla barn med diagnosen ADHD som ger intrycket av att vara påtagligt överaktiva. När man med hjälp av räkneverk har registrerat den motoriska aktiviteten under en hel dag, är det bara hos enstaka barn med ADHD som man har konstaterat en klart förhöjd motorisk aktivitet. Vanligt är växlingar mellan överaktivitet och passivitet. Detta kan ge intryck av överaktivitet, även om barnets sammanlagda aktivitet under dagen är normal eller t o m ovanligt låg.

Hypoaktivitet

Många personer med neuropsykiatriska svårigheter är tvärtom mycket lugna och passiva. Så pass att även det kan bli till ett funktionshinder. Barn som är hypoaktiva är initiativlösa, ber inte om hjälp och blir lätt bortglömda. Vid ADHD växlar ofta aktivitetsnivån i perioder mellan hyperaktivitet och hypoaktivitet. I övre tonåren och i vuxen ålder är det vanligt att överaktiviteten minskar och att hypoaktiviteten blir ett större problem.

Det är viktigt att uppmärksamma denna grupp (kallas även ibland icke-hyperaktiv). Omgivningen brukar ha en tendens att förbise dessa personers avvikande beteendemönster eftersom de oftast är ett större problem för sig själva än för andra. Här återfinns dagdrömmarna, de som uppfattas som "lugna och fina". Hypoaktiva människor kan ha samma koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter som hyperaktiva. I denna grupp finns ett stort antal av de flickor som har neuropsykiatriska svårigheter. Många är inåtvända, blyga, plikttrogna och som presterar sämre än de borde med tanke på deras förmåga. Vanligtvis överkänsliga för kritik och krav som ställs, även om de klarar av det som förväntas av dem. Undviker ofta sociala situationer för att de kan bli förvirrande och ångestväckande, inte för att de drar sig undan kontakt. Hypoaktiva människor sluter sig inom sig själv, de blir lätt handlingsförlamade och får ofta psykosomatiska besvär när de känner sig förvirrade och inte har överblick och kontroll.


JAH- så nu vet ni!

Min terapi kommer mest gå ut på att jag får lära mig att leva med mina två tunga diagnoser, vilket inte är så lätt, inte just nu iaf. Men hoppet sviker inte, även om det känns jävligt långt nergrävet ofta.. Är ju därför jag ville träffa herr psykolog, så jag kan bearbeta saker och försöka komma upp ur träsket igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0