WhatTheFuck!?

Jobbintervju om 2 veckor. Det ser jag fram emot. (Alltid bra att ha något att se fram emot!!)

********************
Hoppas verkligen jag kommer må någorlunda framöver så jag orkar.

Orkar gå på intervju, ja det gör jag, men om jag skulle orka jobba heltid om jag skulle få jobbet- det är en helt annan fråga, men det är en helt ny gruppbostad som ska öppna i Nacka, och inte förrän i Februari, så kanske blir jag piggare tills dess och får bukt på en del hälsoproblem.. om jag nu skulle få jobb.. Så jag tänkte att jag söker iaf.. även om jag inte har utbildning och vice versa å bla bla bla. Får ofta komma på intervju ändå på det jag söker, och det är en himla push framåt! Ska jag skryta lite så får jag väl berätta den där några år gamla historien igen; hon jag var på intervju hos hade inte sett ett bättre ansökningsbrev under sina 4 år som chef... Det var coolt! Då kände jag mig nöjd, och ja, jag fick jobbet, heltid, men kände inte att det passade mig. Det var jobb som personlig assistent, och jag kände bara direkt att den här personen kommer jag inte kunna jobba med varje dag.. är ju så mkt som ska stämma om man jobbar som det. Well. Åter till saken...

Blev superglad idag iaf när jag fick höra att dom ville ha en intervju med mig. Känner samtidigt en måttlig oro inför det, men ska försöka tänka positivt. Vill ju så gärna ha ett jobb, som alla andra, orka jobba och må bra och få en bra lön, men lönen är ändå inte det superviktiga, det viktiga är att jag hittar ett jobb där jag passar in, trivs och utvecklas.

Nåt jag har lärt mig själv att inse, eller snarare försöker lära mig (och min närmaste släkt) att inse, är att jag måste lyssna på min kropp. Jag kan inte fortsätta förneka, förneka för andra, förneka för mig själv, att jag mår som jag mår, jag är på väg framåt, och som sagt, ett steg i taget, men jag är på väg- hoppas jag, och framför allt vill jag att människor ska förstå att det här är något jag inte valt, och något jag inte rår för. Det är något jag ärvt genetiskt. Tro mig, jag är less på att sitta hemma, må dåligt, se allting i en enda gråzon, dag ut och dag in. Jag gör iaf nånting åt det.

Är trött som vanligt, särskilt nu när mörkret gjort sig till känna, men det är inte lika extremt som det varit förut- inte än så länge iaf, och tacka gudarna för det. Jag tror det är för att jag beslutade mig för att sluta med Cipralex, jag blev trött av den och tänk om jag gått så många år och varit dålig p.g.a en fucking medicin.. Men jag tyckte samtidigt att jag mådde bra också, nu inser jag att den medicinen bara gjorde så jag gömde undan allting, djupare, och det kommer alltid fram igen.. Ja och det är ju möjligt att den förstörde några vintrar för mig, men samtidigt räddade den mig från att hoppa framför tåget när jag var som sämst för X antal år sen. För jo, jag mådde så dåligt att jag tänkte såna tankar.

Idag har jag börjat med stämningsbalanserande, Lamictal, så får se om det ger nån verkan... och använder fortfarande en tablett Fluoxetin per dag. Den medicinen har hjälpt mig lite tillbaka, även om jag kan bli lite smått manisk vissa stunder, men det är ju jag antar jag, och det får jag lära mig att leva med. Jag tänker inte medicinera bort mig själv igen, medicinera bort mina tårar, mina känslor, mitt jag. Jag lever. Jag känner.

************************

Sen måste jag ringa husläkaren och kolla blodvärdena. Tänkt det i flera månader men det har bara inte blivit av, mest troligt för att jag sällan är uppe då det är telefontid hos vårdcentralen.... *erhm* Dålig ursäkt för många kanske, jag vet, men ska ställa klockan och ringa snart. Har haft järnbristanemi förut och måste kolla upp det igen. Var nog över ett år sen, eller två, och skulle inte förvåna mig om mina värden är låga.

Symtom

Om man har blodbrist som beror på att man har för lite järn i kroppen kan man

• känna sig trött och orkeslös
• bli yr
• bli andfådd lättare
• få hjärtklappning
• få huvudvärk
• få öronsus.

Är ju vanligt att vi tjejer får järnbrist, så kan inte annat än hålla med "snusan" om att "fram med blodpuddingen".. ;-)

Nej. Nu var det färdigtjattrat för min del. I guess jag behövde skriva av mig lite, verkar sannerligen så. Ska titta på en film nu. 

ciao.