WhatTheFuck!?

Ja, folksjukdomen nummer ett nuförtiden. Det känns som alla man känner snart har, har haft eller får cancer. Det är hemskt. Det är som tuberkulos var förr i tiden. Så många som dör i det.. så många "oskyldiga" liv som tas.

Jag har alltså haft en bra dag förutom att jag fortfarande känt mig febrig och förkyld och att en hemsk grej hänt pappa. Ja, min lilla förkylning är inget jag klagar över, om jag jämför med vad han går igenom just nu.. Han fick åka in akut på operation i morse. Hans sambo ringde vid 11:30, och jag trodde att hon skulle säga att pappa inte finns mer.. att han gått bort. Men det sa hon inte tur nog. Stackars pappa fick ju prostatacancer för nåt år sen, som sedan spritt sig till skelettet, en inte så god prognos med andra ord, men han har mått rätt okej nu ändå efter andra cellgiftsbehandlingen. Cellgiftsbehandling är verkligen ett helvete att gå igenom har jag hört, men gör den att pappsen får några år till att leva ett gott liv, så är det ju värt det för han, för oss, för alla, att lida en stund, för att sedan bli bättre!

Beskedet jag fick på telefon var att han fått hål i magen.. alltså allvarligt, men det förstod jag inte förräns senare, h-u-r allvarligt det egentligen var. Han hade iaf fått opereras direkt, men sovit sedan resten av dagen, så först imorgon kan jag ringa pappa och fråga hur han mår och säga hej.

Usch känns jättejobbigt att bo här när en närstående är så pass allvarligt sjuk. :( Skulle jag bott i Östersund skulle jag gått över direkt på sjukhuset och tittat till honom, men så enkelt är det ju inte tyvärr när man bor en bra bit ifrån.. Jag hoppas verkligen det ordnar sig!

*orolig*