WhatTheFuck!?

Det är inte över..

Vi kämpar på ett tag till, och hoppas inte det blir att kämpa, utan att försöka förstå varandras behov lite bättre. Det är väl inte alltför lätt kanske att lära känna varandra helt och fullt på 1½ månad bara.. även om vi känner varandra bra..
 
Jag gjorde slut igår, fick ingen respons, blev helt galen och ringde å ringde. Till slut svarade han, och jag sa att han har två val, att bry sig eller dra åt helvete. Han valde att åka hit och vi snackade igenom saker både igår och idag.
 
Jag ville aldrig att det skulle bli slut, jag ville bara ha respons..

Han har lovat att bli bättre på att höra av sig, och jag har lovat att försöka sluta kontrollera honom.. 

En kompromiss helt enkelt.

Jag ogillar verkligen kontrollerande människor själv, men jag är tyvärr en av dom, ibland- inte alltid.. och det måste jag lära mig att jobba bort. Jag kan inte leva efter vad andra killar gjort mot mig, hur andra människor betett sig. Jag kan inte styra nån annans liv, det enda livet jag kan styra är mitt eget. Jag måste se till att inte känna mig ensam bara för att han är med sina vänner, jag förstår att vänner man känt i hela ens liv går före en nyfunnen flickvän.. så är det väl bara, och det får man kanske acceptera. 

Så jag har varit på honom, han har dragit sig undan, jag har blivit ännu mer på, och sen har det blivit en ond cirkel.. 

Han skulle höra av sig senare ikväll. Hoppas han gör det. 

Och hoppas jag gör rätt. Jag ger inte upp än, utan försöker se saker ur hans synvinkel också... jag har kanske också varit lite egotrippad ibland.. Allt kretsar ju inte kring varken mig eller honom.

Så ligger det till kära vänner, och det är vårat beslut.