Jag vill vara barn igen.
Ha ha, tack för piken Sandra.. Nä du vet du vad, ibland längtar jag efter barn precis som alla andra kvinnor, men ibland känner jag också att barn kanske inte är min grej ändå när det kommer till kritan. Jag vet faktiskt inte. Barn är ingen självklarhet för mig- det är det inte. Kan hända att jag aldrig skaffar barn heller, eller att jag aldrig hittar någon jag vill skaffa barn med. Att jag tar det steget och litar på mig själv framförallt. Jag tror jag är alldeles för bekväm i min frihet att göra som jag vill, sova när jag vill, vara för mig själv när jag behöver för att tänka barn just nu. Ett barn är ett heltidsjobb. Vet inte om jag skulle klara av det helt enkelt.
Tror det är viktigt att man tänker så, för det är ett helt liv man ska ta hand om, och mår man inte hundra själv, så ska man knappast sätta ett liv till världen, inte oplanerat iaf, det finns inte i min värld. Jag måste nog planera en sån sak, känna mig så grymt säker på personen jag skaffar barn med, och ekonomin och boendet, att allt är topp innan man förökar sig..om man väljer att göra det.
Alla förväntar sig av en kvinna att hon vill ha barn, att hon kommer få barn, frågan är alltid när, och med vem? Men vem har sagt att det är ett måste att skaffa barn bara för att man kan? Om jag ska ha barn, och känner det, så är min önskan att adoptera ett barn. Det finns så många barn därute som behöver föräldrar, synd bara att adoption skall vara så tidskrävande och svårt. Jag förstår inte det med tanken på alla hemlösa och föräldralösa barn som verkligen behöver en ny familj. Kanske skulle jag även vilja föda ett eget barn, men det biologiska känns faktiskt inte så superviktigt för mig om jag vill ha barn, utan mer att få bry sig om och ta hand om nån som behöver. Det känns mer som min grej.
Nä du Sandra, på tjocken blir jag inte än på ett tag iaf, och vi får se om jag blir eller vill bli det överhuvudtaget, men kanske, kanske en vacker dag, så står jag där och inhandlar en barnvagn, är nyförlovad, kär och galen. Lycklig i väntan på ett nytt liv som skall formas.
Den som lever får se.
Apropå det skulle jag vilja vara barn igen. Då hade man fan inga bekymmer, inget ansvar. Det var roligt att sitta och rita i 2 timmar, göra gubbar av kottar, mima till Herreys med hopprepet och klä ut sig i farmors gamla kläder. Ja listan går att göra lång.
Det var tider det.
Tror det är viktigt att man tänker så, för det är ett helt liv man ska ta hand om, och mår man inte hundra själv, så ska man knappast sätta ett liv till världen, inte oplanerat iaf, det finns inte i min värld. Jag måste nog planera en sån sak, känna mig så grymt säker på personen jag skaffar barn med, och ekonomin och boendet, att allt är topp innan man förökar sig..om man väljer att göra det.
Alla förväntar sig av en kvinna att hon vill ha barn, att hon kommer få barn, frågan är alltid när, och med vem? Men vem har sagt att det är ett måste att skaffa barn bara för att man kan? Om jag ska ha barn, och känner det, så är min önskan att adoptera ett barn. Det finns så många barn därute som behöver föräldrar, synd bara att adoption skall vara så tidskrävande och svårt. Jag förstår inte det med tanken på alla hemlösa och föräldralösa barn som verkligen behöver en ny familj. Kanske skulle jag även vilja föda ett eget barn, men det biologiska känns faktiskt inte så superviktigt för mig om jag vill ha barn, utan mer att få bry sig om och ta hand om nån som behöver. Det känns mer som min grej.
Nä du Sandra, på tjocken blir jag inte än på ett tag iaf, och vi får se om jag blir eller vill bli det överhuvudtaget, men kanske, kanske en vacker dag, så står jag där och inhandlar en barnvagn, är nyförlovad, kär och galen. Lycklig i väntan på ett nytt liv som skall formas.
Den som lever får se.
Apropå det skulle jag vilja vara barn igen. Då hade man fan inga bekymmer, inget ansvar. Det var roligt att sitta och rita i 2 timmar, göra gubbar av kottar, mima till Herreys med hopprepet och klä ut sig i farmors gamla kläder. Ja listan går att göra lång.
Det var tider det.
Kommentarer
Trackback
