Att tycka synd om

Pratade med pappa ikväll också, det var ett tag sen.

Hans prostata-cancer har spritt sig till skelettet och läkaren har sagt att det är allvarligt. Han vet inte hur länge han har kvar att leva. Kan vara 7 veckor, 7 månader, ingen kan säga. Kunde inte hålla gråten borta när jag fick höra det av honom ikväll. Dessutom har min fasters cancer också blivit sämre och spritt sig till huvudet så hon är i Umeå nu och får nån behandling igen.

skit allt känns skit.
 
och såklart nu när jag skulle behöva som mest kärlek, stöd och uppskattning finns han inte här. Det känns såklart extra jobbigt.

Jag tycker synd om mig själv nu, om pappa och om alla andra där ute som mår dåligt.

Kommentarer
Postat av: Sandy

Livet känns nog inte så rättvist just nu...men du ska veta att vi, dina vänner, alltid finns här för dig! Du kan ringa när som helst...KRAM!!!

2008-12-04 @ 10:50:10
Postat av: Glitterskatan

Fy fan vad jobbigt för dig, lider med dig. Finns här alltid för dig vännen min. När helst du behöver.Hade hoppas att han med kunde finnas nu för dig, gör mig ont att se dig må så här.Jättemånga kramar vännen. Tänker på dig. Puzz...

2008-12-04 @ 11:23:29
Postat av: Smulan

KRAM!

2008-12-04 @ 12:24:11
Postat av: ninni

kramar om massor...

2008-12-04 @ 14:35:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0