A-kasse-horor.
Jag vill sparka nån i skrevet. Jag vill skrika och slåss. Jag vill gråta. Jag vill bara somna om. I all evighet.
Tror ni a-kassan kunde tänka sig att ge mig ersättning för EN månads studier på komvux. Nej, såklart inte. Den turen har jag bara inte. Avslås!
Börjar tänka på ödet igen..
Visst syrran har rätt. Det är mitt val ändå hur jag ska göra. Ska jag ta mina sparpengar för att läsa kursen jag tänkt läsa i fem år? Mitt val. Men det är så mycket jag vill göra för dom pengar jag äntligen sparat ihop. Allt bara brast nu tack vare dom jävla a-kasse-hororna..
Dessutom lovade jag att ringa chefen idag och berätta hur det blir, om jag ska plugga eller inte i juni för hon måste veta om jag ska ta bort några pass.. Så nu ska jag alltså avgöra det här på en timme ungefär. Blir så himla stressad, får ångest och vill bara gråta och bete mig som en barnunge.
Just nu känner jag bara att jag skiter i det. Jag skiter i allt och alla. Jag skiter i att plugga. Jag kan jobba som timvikarie och få resterande i a-kassa i all evighet. Vem bryr sig? Tydligen inte A-kassan iaf. Och tydligen inte jag heller. Vad fan ska jag göra här i livet.. Jag vet inte vad jag vill än, när kommer man få reda på sånt?
Jag blir så lätt omotiverad. Bara struntar i allt om något inte går som planerat. Måste gå ut med räkningarna till en brevlåda 100 m bort- jag orkar inte.. men jag måste..
Jag tänker gå och lägga mig igen. Tjura. Tills jag kommer på nåt bättre. Ringer jobbet vet jag inte vad jag ska säga, för jag har inte bestämt mig än, så jag kanske skiter i att svara.. Vill inte jobba nästa helg nu heller. Vill ingenting.
F U C K everything. Varför kan inte livet få kännas lätt EN dag iaf?
Tror ni a-kassan kunde tänka sig att ge mig ersättning för EN månads studier på komvux. Nej, såklart inte. Den turen har jag bara inte. Avslås!
Börjar tänka på ödet igen..
Visst syrran har rätt. Det är mitt val ändå hur jag ska göra. Ska jag ta mina sparpengar för att läsa kursen jag tänkt läsa i fem år? Mitt val. Men det är så mycket jag vill göra för dom pengar jag äntligen sparat ihop. Allt bara brast nu tack vare dom jävla a-kasse-hororna..
Dessutom lovade jag att ringa chefen idag och berätta hur det blir, om jag ska plugga eller inte i juni för hon måste veta om jag ska ta bort några pass.. Så nu ska jag alltså avgöra det här på en timme ungefär. Blir så himla stressad, får ångest och vill bara gråta och bete mig som en barnunge.
Just nu känner jag bara att jag skiter i det. Jag skiter i allt och alla. Jag skiter i att plugga. Jag kan jobba som timvikarie och få resterande i a-kassa i all evighet. Vem bryr sig? Tydligen inte A-kassan iaf. Och tydligen inte jag heller. Vad fan ska jag göra här i livet.. Jag vet inte vad jag vill än, när kommer man få reda på sånt?
Jag blir så lätt omotiverad. Bara struntar i allt om något inte går som planerat. Måste gå ut med räkningarna till en brevlåda 100 m bort- jag orkar inte.. men jag måste..
Jag tänker gå och lägga mig igen. Tjura. Tills jag kommer på nåt bättre. Ringer jobbet vet jag inte vad jag ska säga, för jag har inte bestämt mig än, så jag kanske skiter i att svara.. Vill inte jobba nästa helg nu heller. Vill ingenting.
F U C K everything. Varför kan inte livet få kännas lätt EN dag iaf?
Kommentarer
Postat av: tindrar
I know the feeling.. man är 30 men ändå vet man inte vad man vill göra med sitt liv. själv har jag ingen karriär att tala om, inget fast boende och vet inte ens vad jag ska göra nästa månad. Inte vuxen på långa vägar... Men vi får hoppas att det löser sig och i november kanske det har ordnat upp sig även för oss :)kram till dig.
Trackback
