Doften av Stockholm.
Tog mina sista pengar och åkte hem till norr i fredags morse. Kom fram vid 13 och Syrran och Lea kom och mötte mig. Sen gick vi in till mamma på Kupan och hälsade på för att sen ta en promenad upp till Ulf i sporthallen där han hade lektion. Det var häftigt att gå in i sporthallen man själv hade sina gympalektioner i för 14 år sen, shit vad tiden går fort. När jag klev in där kändes det som jag var 14 på nytt och spelade basket. Gick sen hem till syrran och var där tills mamma kom å hämtade mig när hon slutade jobbet. Åkte sen på affären, handlade lite gott och mamma lagade god mat till oss som vanligt. Kollade på tvn, snackade massor och tog det lugnt.
Lördagen kom H-J å hans nya Margaretha och hälsade på hos syrran. Jag kände egentligen inte alls för att träffa dom för han har blivit så förändrad sen han träffade henne, och hon verkar ta mig fan helt störd. Hon spelar supertrevlig när hon är där och pratar med mig å syrran, men i själva verket så är det nåt stort problem med henne. När jag ringde honom och sa att jag är i Bräcke i helgen och undrade om han ville ses nåt, så var svaret inte det man förväntar sig att; -Åh vad kul är du hemma, såklart vi ska ses! Nej svaret var snarare; -Njaaa, jo, njaa, jo det kanske vi kan göra, vi kan väl höras... typ. Lät som att han måste be om lov innan han kan säga att han kan ses.. Blev så jävla besviken att jag skrek högt "JÄVLA TÖNT!!" när jag hade lagt på luren och mamma undrade vad jag skrek i.. Sen så ringde syrran honom dagen efter, då verkade det som han hört om "lov" för då så var svaret jättepositivt helt plötsligt.. så därför kom dom bort efter om och men..
Hans-Jörgen har blivit som förbytt sen han gifte sig med henne, och hon verkar inte vilja inse att han faktiskt har levt som våran styvfar i 16 år.. Hon har snärjt honom med sin piska och sina barn, och verkar på något sätt svartsjuk på mig och syrran, ja nånting skumt är det. Vore bättre om hon bara kunde lägga korten på bordet och en gång för alla tala ut om vad det är som stör henne, eller om han kunde vara lite mer rakryggad och inte bete sig som en liten valp i hennes koppel... Irriterande är det, men jag klarar mig bra ändå, jag har en mamma och en riktig pappa och syrran och hennes familj, jag har inget behov av Hans-Jörgen längre, särskilt när han inte kan vara sig själv. Han behöver inte komma med sina pengar på min födelsedag och på julafton, han kan behålla dom...
På kvällen kollade vi på melodifestivalen hos syrran och drack lite drinkar och hade trevligt. The poodles var grymma men vann inte, för det gjorde Carola såklart, det var rätt tippat.. Åkte sen hem till morsan och där delade vi på en flarra vin och snackade relationer och kärlek, svartsjuka och om dumma män som morsan träffat när hon var ung m.m. Det var skönt att sitta med en mamma och prata helt normalt, det är inte ofta att vi kan det utan att det blir tjafs och tårar nämligen. Men det var skönt, jag berättade hur jag mår och mått och hon om nån vet ju hur det är att vara eller ha varit deprimerad och trött på det mesta.. så det var en bra kväll.
På söndagen vaknade jag av att mamma bakade spis-platte-bröd åt mig, såå gott. Smakar ungefär som hembakat tunnbröd, fast man gräddar dom i stekpanna och så är dom lite tjockare. Det var snällt, så jag fick massor med mig hem. Sen gjorde jag och mamma oss klara och åkte till syrran igen. Pappa och Inger kom och hälsade på och han hade med sin nya laptop som han ville glänsa lite med. ;) Ja, pappa är ju snart 62 och har precis börjat lära sig om datorer så såklart han ville briljera lite, jag lyssnade och låtsades okunnig så han fick "lära" mig lite. hehe.. Fikade tillsammans och kollade på lite kort sen i julas när vi sågs sist sen drog dom hemöver igen.Stannade kvar hos syrran och där käkade vi middag tillsammans, ölstek av älg såklart som bara mamma kan göra så gott. Jammiiiiiiiieeee!!
På kvällen åkte jag och syrran och hämtade Wilma i Ånge som varit med sin farmor i fjällen och åkt skidor i Vemdalen. Fick bara träffa Wilma där på kvällen och igår måndag. Det var synd att hon var borta just när jag skulle överraska och åka hem, men jag visste inte att hon skulle vara borta när jag beställde biljetterna hem. Men jag fick ju träffa Lea desto mera och det var mysigt, måste ju lära känna den lilla knodden också nu. Kommer nog bli svårt att lära känna henne lika mycket som Wilma såklart, men så är det ju när man bor så långt bort. Men Lea hade vuxit och blivit så stor och hon hade fått två gaddar i underkäken och börjat krupit också, så himla sööt. 9månader är hon nu. Tiden går verkligen fort. När man ser dom så söt så längtar man själv tills man själv är där, ja om man nu får nåt barn, det vet man ju inte, men jag hoppas. ;-) Wilma fyllde 8 år i söndags och blev jätteglad över Darin-skivan och sitt fina bälte hon fick av mig.
Måndagen gick i stilla gemak och vi gjorde inget särskilt direkt tills jag åkte hem med 17:43 tåget och Mamma, syrran och Wilma vinkade av mig.
Efter en ömsom kall och jävligt het resa, ja, SJ har antingen iskallt i vagnarna eller kokhett, så kom jag åter till Stockholm. Kallar norr mitt hem, när jag åker hem, men Stockholm är mitt hem ändå nuförtiden och kommer nog förbli. Kände mig så hemma när jag klev av tåget, klev in i Centralstationen och kände alla dofter. Doften av Stockholm. Kan låta märkligt, men det har en speciell doft när man kliver av tåget och går in där.. känner mig hemma även om jag saknar alla mina där uppe i norr. Familjen och vännerna, önskar man kunde träffa dom oftare, men å andra sidan så är det här jag bor nu och här jag har mitt liv.
Lördagen kom H-J å hans nya Margaretha och hälsade på hos syrran. Jag kände egentligen inte alls för att träffa dom för han har blivit så förändrad sen han träffade henne, och hon verkar ta mig fan helt störd. Hon spelar supertrevlig när hon är där och pratar med mig å syrran, men i själva verket så är det nåt stort problem med henne. När jag ringde honom och sa att jag är i Bräcke i helgen och undrade om han ville ses nåt, så var svaret inte det man förväntar sig att; -Åh vad kul är du hemma, såklart vi ska ses! Nej svaret var snarare; -Njaaa, jo, njaa, jo det kanske vi kan göra, vi kan väl höras... typ. Lät som att han måste be om lov innan han kan säga att han kan ses.. Blev så jävla besviken att jag skrek högt "JÄVLA TÖNT!!" när jag hade lagt på luren och mamma undrade vad jag skrek i.. Sen så ringde syrran honom dagen efter, då verkade det som han hört om "lov" för då så var svaret jättepositivt helt plötsligt.. så därför kom dom bort efter om och men..
Hans-Jörgen har blivit som förbytt sen han gifte sig med henne, och hon verkar inte vilja inse att han faktiskt har levt som våran styvfar i 16 år.. Hon har snärjt honom med sin piska och sina barn, och verkar på något sätt svartsjuk på mig och syrran, ja nånting skumt är det. Vore bättre om hon bara kunde lägga korten på bordet och en gång för alla tala ut om vad det är som stör henne, eller om han kunde vara lite mer rakryggad och inte bete sig som en liten valp i hennes koppel... Irriterande är det, men jag klarar mig bra ändå, jag har en mamma och en riktig pappa och syrran och hennes familj, jag har inget behov av Hans-Jörgen längre, särskilt när han inte kan vara sig själv. Han behöver inte komma med sina pengar på min födelsedag och på julafton, han kan behålla dom...
På kvällen kollade vi på melodifestivalen hos syrran och drack lite drinkar och hade trevligt. The poodles var grymma men vann inte, för det gjorde Carola såklart, det var rätt tippat.. Åkte sen hem till morsan och där delade vi på en flarra vin och snackade relationer och kärlek, svartsjuka och om dumma män som morsan träffat när hon var ung m.m. Det var skönt att sitta med en mamma och prata helt normalt, det är inte ofta att vi kan det utan att det blir tjafs och tårar nämligen. Men det var skönt, jag berättade hur jag mår och mått och hon om nån vet ju hur det är att vara eller ha varit deprimerad och trött på det mesta.. så det var en bra kväll.
På söndagen vaknade jag av att mamma bakade spis-platte-bröd åt mig, såå gott. Smakar ungefär som hembakat tunnbröd, fast man gräddar dom i stekpanna och så är dom lite tjockare. Det var snällt, så jag fick massor med mig hem. Sen gjorde jag och mamma oss klara och åkte till syrran igen. Pappa och Inger kom och hälsade på och han hade med sin nya laptop som han ville glänsa lite med. ;) Ja, pappa är ju snart 62 och har precis börjat lära sig om datorer så såklart han ville briljera lite, jag lyssnade och låtsades okunnig så han fick "lära" mig lite. hehe.. Fikade tillsammans och kollade på lite kort sen i julas när vi sågs sist sen drog dom hemöver igen.Stannade kvar hos syrran och där käkade vi middag tillsammans, ölstek av älg såklart som bara mamma kan göra så gott. Jammiiiiiiiieeee!!
På kvällen åkte jag och syrran och hämtade Wilma i Ånge som varit med sin farmor i fjällen och åkt skidor i Vemdalen. Fick bara träffa Wilma där på kvällen och igår måndag. Det var synd att hon var borta just när jag skulle överraska och åka hem, men jag visste inte att hon skulle vara borta när jag beställde biljetterna hem. Men jag fick ju träffa Lea desto mera och det var mysigt, måste ju lära känna den lilla knodden också nu. Kommer nog bli svårt att lära känna henne lika mycket som Wilma såklart, men så är det ju när man bor så långt bort. Men Lea hade vuxit och blivit så stor och hon hade fått två gaddar i underkäken och börjat krupit också, så himla sööt. 9månader är hon nu. Tiden går verkligen fort. När man ser dom så söt så längtar man själv tills man själv är där, ja om man nu får nåt barn, det vet man ju inte, men jag hoppas. ;-) Wilma fyllde 8 år i söndags och blev jätteglad över Darin-skivan och sitt fina bälte hon fick av mig.
Måndagen gick i stilla gemak och vi gjorde inget särskilt direkt tills jag åkte hem med 17:43 tåget och Mamma, syrran och Wilma vinkade av mig.
Efter en ömsom kall och jävligt het resa, ja, SJ har antingen iskallt i vagnarna eller kokhett, så kom jag åter till Stockholm. Kallar norr mitt hem, när jag åker hem, men Stockholm är mitt hem ändå nuförtiden och kommer nog förbli. Kände mig så hemma när jag klev av tåget, klev in i Centralstationen och kände alla dofter. Doften av Stockholm. Kan låta märkligt, men det har en speciell doft när man kliver av tåget och går in där.. känner mig hemma även om jag saknar alla mina där uppe i norr. Familjen och vännerna, önskar man kunde träffa dom oftare, men å andra sidan så är det här jag bor nu och här jag har mitt liv.
Kommentarer
Trackback
