Mirakel

Åh mitt lilla hjärta Kasper stannade kvar i knät när jag tog upp honom och la honom på rygg och smekte honom över ansiktet och på magen. Kanske i två minuter. Det är nästan som när ett barn börjar gå, ett mirakel. =)

Kasper är ca 2½ år och har aldrig gillat att bli upptagen i famnen, utan kommer när han själv vill i sängen och i soffan och lägger sig och myser. Har bara provat nångång i stolen vid datorn, men nu låg han kvar.

Å du är så vacker min vackra.

och Selma ligger sött i sängen och sover, hon är inte bortglömd, och hon gillar att ligga i famnen och bli kliad på magen. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0