WhatTheFuck!?

Igår:

Vaknade 18.18 när M knackade på.

Det var ungefär den dagen.

Blev på lite gladare humör så jag fick iaf lite gjort här hemma. Disk, vika gamla kläder och slänga in tvätt.

Idag, upp, naturdiet. Sova, naturdiet, huvudvärkstablett och vila. Ligger i sängen med datorn och åmar mig. Men ska upp och hoppa strax. Skallebank som vanligt nuförtiden. suck.

Och..... Nu ser jag fram emot att tumla tvätten. Eventuellt tvätta en maskin till och kaaanske så går jag och M på bio ikväll. Vi får la se.

Skoj.

Psykologbesök.

Hände inte så mycket.

Trött som ett as.

Vill bara gråta. Förmodligen för att jag är övertrött.

Känner mig ensam.


Byta liv- nån?

Lägger mig och sover igen.

Spännande liv. Spännande liv.



Zzzzzz.punkt.nu

Precis så ja!

Jag funderar på att gå och lägga mig och snacka lite skit med min låtsaskompis Kurt nu.. vi brukar filosofera om livet, sova ihop och äta ostbollar.

Usch!

Tryckande känsla över bröstet idag. Hjärtklappning. Ångest.

Pissväder, men det gör inget, det är nästan bättre än 25 grader varmt och sol, för då slipper jag känna ångest och krav över att jag "måste" vara ute och göra något.. Sovit i nästan 12 timmar som en klocka, som vanligt, men det känns just nu som om jag skulle kunna sova en vecka. Undrar hur det ska gå med allting!?

Möte hos min dåliga psykolog imorgon. Får se om vi kommer fram till något.. eller om han bara sitter och petar öronvax och snorkusar som vanligt.

Usch nu måste jag bara skriva av mig innan jag går och lägger mig, annars kommer jag väl aldrig kunna somna, och det har jag nog svårt med ändå!

Ni vet ju mina åsikter gällande den sjuka pälsindustrin och om människor som köper päls och stödjer detta djurplågeri!!.. Det är något som påverkar mig starkt och det gör ont inom mig varje gång jag ser någon gå förbi iklädd ett stackars djur!

Såg nu något, jag iofs hört talas om förut, på Zone Reality som gjorde mig så illamående igen!;

I Asien gör man pälsar av katter och hundar också. Det finns massor av ligor som smugglar hundar och katter till slakt i stora lass i små lastbilar. Ihoptryckta djur i bur. Kommer inte ihåg exakta siffran nu, men polisen i Vietnam hade slagit till mot några som hade tryckt ihop nästan 500 st hundar i en liten lastbil, utan något skydd, bara burar där dom låg huller om buller, utan mat och vatten, för att färdas flera hundra mil där dom sedan skulle invänta sig sin härliga död- ja dom som överlevt färden vill säga..

Människor som använder päls och går runt och glassar, förmodligen för att visa nån slags status att dom har råd, eller "bara" för att det är en "trend", vet nog inte om hur många pälsar som kommer från hund och katt..!? Pälsarna färgas och sen går dom knappt att skiljas åt från räv och varg e.tc..

Undrar hur många donnor och herrar som själva äger husdjur och som använder päls, som skulle digga det längre om dom visste att dom går omkring och i själva verket kanske bär någons tillfångatagna mördade husdjur över axlarna!? 

Jag mår genuint illa när jag ser någon i äkta päls!! Har sån lust varje gång, att ta fram ett "gulligt klipp" från YouTube och visa vad dom stödjer och hur det går till på pälsfarmar, och fråga varför och om dom inte är medveten om vad dom "gör"!!? Men det kanske dom vet innerst inne, vad vet jag!? Dom skulle nog inte bry sig ändå.. jag skulle nog slösa min energi, dessutom har jag inte rätt att göra något sånt, även om jag vill varje gång.. varje varje gång. USCH!!

Skulle det gå in i er äckliga lilla hjärna då, om jag visar en liten video, HUR det går till, vilket lidande som ligger bakom din "glammiga" jacka/pälskant/mössa/väska/sko, för att du ska vara "snygg"- skulle det gå in då?

Nej förmodligen inte. Människor som inte tänker- använder päls..! Människor som inte bryr sig om annat än sitt eget ego använder päls.. Människor som skiter i vilket bara det är snyggt!

Människor utan kunskap!

Pälshora!


Här kan du läsa lite mera: http://www.djurensratt.se/vara-fragor/djur-i-palsindustrin  http://www.djurrattsalliansen.se/djuren/mer-om-palsindustrin.html

Det här med Iris har väckt mycket tankar, eller rivit upp tankar igen snarare. Viktiga tankar!

Vem man vill ha i sitt liv, vem man vill lägga energi på och vem man träffar som kanske tar mer energi än vad man får tillbaka och vad det ger en.

Just nu umgås jag ju inte med så många men dom jag umgås med mår jag bra av. Finns kanske vissa undantag, men det vill jag inte gå in på här dock. Vi ger och tar av varandra känner jag. Vi kan skratta och gråta ihop, prata problem och ibland bara prata strunt. Precis som det ska va!

Något jag saknar vissa dagar är fler "vänner" eller bekanta i kanske samma situation som mig. Alla andra friska jobbar såklart och man ses väldigt sällan. Har inte världens ork att ses men en gång i veckan känns lite lite ibland. Saknar att ha någon att bara ta en kaffe med, sätta sig i en park med, gå en kort promenad på söder och så, bara små "vardagliga" saker. Det blir lätt så efter så lång tid som sjukskriven. Jag har isolerat mig totalt, har bara kvar några få vänner då jag inte orkat ta itu med att lära känna nya även om jag haft många "förfrågningar" genom åren. Men när man inte orkar så orkar man inte, och livet går vidare.

Skaffar jag jobb framöver kommer ju automatiskt jobbarkompisar med på köpet och då har jag inte samma behov av att träffa människor då jag är trött efter jobbet, och jag får inte den här känslan av ensamhet som nu. Ofta känner jag mig oerhört ensam faktiskt. Det är en jobbig känsla.

Från att ha haft jobb, jobbat med att hjälpa andra människor till och från i hela mitt liv, inom service, och verkligen känt att jag gjort något bra under dagen och fått någon annan att må bra, till att sitta ensam hela dagarna, det är en påtaglig skillnad, stor skillnad. Och Jag mår så bra när jag får bry mig om folk, jag behöver det. Jag behöver finnas för någon och jag behöver känna mig behövd. Dom allra flesta jobb har varit sådana där jag kommit hem och känner att jag haft en givande dag, både gett och fått så mycket tillbaka. Det kan ha handlat om att jag tagit ut en "boende" (en person som bor på en gruppbostad) och käkat middag ute, eller hjälpt den handla eller som när jag t.ex klippte en persons hår och slingade och fixade. Engagemang! Man får så mycket för "så litet", men för dom är det jag tycker "litet" mycket!

För dom människor jag jobbat med/för är också oftast väldigt ensamma personer i grund och botten, dom behöver någon som bryr sig mer än som bara personal, dom behöver bolla känslor och tankar, värderingar och livet i allmänhet och inte bara ha personal som följer ett schema, tvättar, städar och basics. Utan personal som också ser just den personen, vad denne gillar och kan tänka sig in i och engagera sig i dennes fritid när dennes arbetsdag är över. Dom behöver också någon som lyssnar på dom, att höras och också bli förstådda!

En sån person/personal var jag- eller är jag snarare. En engagerad vårdare. Jag gör det som ska göras men bryr mig också om mer än bara ett schema. Mycket humor lägger jag in och det uppskattas alltid. Saker blir så mycket lättare också att genomföra med t.ex utvecklingsstörda eller människor med handikapp överlag om man skämtar till det en smula.. Allvarlig och bestämd måste man ofta vara men det behöver inte betyda att man blir tråkig och "jobbig" utan att man kan försöka ta det på deras nivå istället så dom inte känner sig trängda och att saker och ting blir till måsten. (Det vet jag ju själv, om nån vill att jag ska städa och tjatar på mig, då vill jag ju absolut inte städa!)

Jag saknar jobbet på gruppbostad enormt mycket. Jag kände mig behövd. Jag kände mig omtyckt. Jag gillar att hjälpa människor och dom boende gillade mig.

Skillnaden är nu att jag varit tvungen att ta hand om mig själv ett tag och det är inte lika lätt vill jag lova! Jag vet hur jag fungerar, jag vet hur jag ska göra vissa saker och vad jag kanske måste och kan förändra i framtiden, men det är så svårt och det tar sån tid att genomföra. För det man är inlärd är man inlärd, det sitter där som berg. Och att ändra sin syn på sig själv, självkänsla, är väldigt svårt! Självförtroende har jag gott om som ni kanske märkt, angående jobb och så, men som sagt, självkänslan är en annan sak.

Jag skulle vilja fortsätta att gå någon slags mindfulness-kurs. Har bara hunnit haft mindfulness 2 gånger nu tror jag på Iris, tyvärr. Det är bra att få lite "verktyg", att öva sig på saker och att rannsaka sig själv och ifrågasätta sig själv (och andra). Vad som är värt något här i livet!? Jag menar att man går in på djupet i sig själv och rotar lite mer än vad lite kallsnack hos en psykolog gör.

Har inte träffat nån bra psykolog tyvärr som engagerat sig och förstått. Jo- en gång- en tjej som utbildade sig till psykolog, hon var bara 28 år och jag själv var kanske 30, ingen har förstått mig så bra som hon gjorde. Hon var insatt och engagerad, mycket, och det är det som är problemet ofta med vård/omsorg, man gör sitt jobb på rutin och glömmer att verkligen lära känna individen man jobbar med/för när man jobbat i kanske 20 år inom samma yrke. Någon som utbildar sig är nyfiken, tycker det är roligt och spännande att ta sig an en ny människa och bryr sig på ett annat sätt. Det är iaf min erfarenhet. Och samma sak när jag jobbat med andra vårdare som kanske jobbat på samma ställe i 15 år, det blir rutin för dom, och det är såklart naturligt, men det känns som att många bara jobbar för att få sina pengar, går hem, går tillbaka nästa dag och så rullar det på år ut och år in. Få människor jobbar med något dom verkligen brinner för och engagerar sig i! Allt för få!

Jag vill ha ett sånt jobb! Ett där jag utvecklas, där jag ger och får tillbaka. Där jag känner mig behövd om omtyckt och kan hjälpa andra. Då mår jag som bäst. Där jag får visa mitt engagemang igen!

Vad framtiden nu har att utvisa det visar sig. Ska på avstämningsmöte nästa vecka med Af och handledaren jag haft på Iris. Ska fråga om ett projekt som ligger nära Liljeholmen. Tydligen lite samma sak som det här, du kan göra alltifrån yoga till konstnärliga grejor och allt anpassas efter din egen arbetsförmåga och energinivå. Dessutom har dom kontakt med din läkare också och du får personlig coachning.

Ja ja, den som lever får se vad som händer.

Det här blev lite huller om buller och jag kom säkert av mig och in på andra trådar och hipp som happ, men jag tror ni förstår vart jag vill komma.. eller inte.. ;-) haha..

Kände mig så deppig idag och känner det fortfarande! Sista gången på Iris med mina kära kursvänner. Kände mig gråtfärdig och det var faktiskt sorgligt. Men vi har bytt nummer med varandra och skall försöka ses och ha lite pepptalk och så förhoppningsvis inte bara prata "problem". Så det känns roligt. Behöver lite nytt umgänge och nån som vet hur det är och förstår.

Bara "börjat" och så ska man sluta direkt. Trist som fan, men men..

Mot nya mål nu, och mot balkongen och mina nya ölglas för några kalla i sommarvärmen! Till det blir det min broccoli/blomkål och kasslergratäng med ädeeeeeeeeelost! Ska inte bli helt fel.

Jag lagar mina maträtter i perioder som ni märker, just nu lagar jag den här gratängen ofta, because I like It and It´s very gott! Igår käkade jag stekt falukorv och vitkål.. men nu är Darling här så då kan jag passa på att anstränga mig och laga riktig mat och han älskar min mat så det är så mycket roligare då. Älskar att bjuda på mat! =) Annars skulle jag lätt kunna leva på naturdiet-shaker-mål och korv med bröd eller nåt annat simpelt. Särskilt nu när det är sommar, får inte samma lust att äta då, mest dricka! :-p

Well well... kanske ska börja laga mat nu då. Men e sjuuuuuuukt trött och skulle behöva vila en timme först. Efter kursen åkte jag till Farsta och besökte ÖoB för att köpa lite smågrejjor, sen köpte jag nya blommor till balkongen där på torget.

Nu ska det bli mysigt att sitta där och käka och ta några öl när det ser somrigt och hemtrevligt ut igen!

Tjing!

men.....

..snart sätter nya säsongen, 10, igång av Hell´s Kithen i USA.

Det ska bli gött!! I love it! Mitt favoritpsyko Gordon Ramsay in action once again..

Helt säker på att han är psykopat, många psykopater eller människor med psykopatiska drag blir ofta framgångsrika chefer.. ;-).. och det märks ju kan man lugnt säga..

Såg sista avsnitten av Desperata hemmafruarna härom kvällen. Trist att det är slut nu.

Ni antecknar va!?



I´m gonna miss u!

;.)

Idag hade jag planer på att gå ut i solen och hitta på något. Ingen kunde hänga med på nåt så då tänkte jag tanken att Ikea vore väl kul, det var säkert ett år sen jag var där sist och skulle behöva inhandla lite prylar där.. En timme senare insåg jag att det är lördag, och att gå på Ikea på en lördag är inte en bra idé...

Hade även tankar på en promenad in till stan och samtidigt gå på ÖoB där jag också ska handla lite grejjor.
Sen insåg jag, att Stockholm City en lördag, inte heller var en bra idé..

Shopping under helgen överhuvudtaget, är aldrig en bra idé. Inget för mig. Blir galen av stora folksamlingar, köer och hysteri, skrikande barn och snoriga snorungar.

Så dagen idag blev en dusch, en halv 7,3:a på balkongen sen en promenad till Ica fram å åter. Vilken extremt produktiv och spännande dag måste jag säga- som vanligt.. 

..bättre efter att gråtit i en halvtimme med M i luren. Var skönt att få ut allt jag hade inom mig, alla dumma tankar som jag egentligen vet inte stämmer, men ändå, jag känner det jag känner och det kan ingen förändra, även om jag inte "ska" känna så...

Det känns redan lite bättre. Typ en procent. Säkerligen för att jag fick ut det genom att skriva.

Jag mår piss. Nej jag mår skit. Nej jag mår inte alls. Det känns som jag inte existerar. Vill bara dö. Ja så känns det idag, men var inte oroliga, jag har inga aktiva suicidala tankar, men jag har dom tankarna. Att jag inte vill leva det här livet. Finns ingen mening med nåt. Jag hatar såna här perioder. Jag vet inte varför det känns såhär nu. Jo lite kanske. Så mycket tankar som snurrar om nuet och om framtiden. Vilken framtid?

Skakar. Ätit en naturdiet bar. Borde väl äta nåt men jag vill inte. Jag kan ju ta en "skakis-tablett" istället, det är smart och lätt. Jag känner inte för nåt. Hade jag haft alkohol hemma kanske jag hade supit ner mig på några glas och gått och överraskat Jerry och Cindy som ska på Debaser Slussen ikväll och fira Jerry som fyllde 40 igår. Då kanske jag hade kommit igång. Men jag har inget att ta på mig. Jag är ful. Jag är fet. Jag är skadad. Jag orkar inte. Om jag går ner på puben då och sveper några kalla i min ensamhet och skiter i allt, gör mig så snygg jag kan och tar mitt feta arsle och går ut bara!? Hur svårt ska det vara kan man ju undra!? Men dom på puben kommer titta på mig som en idiot, en ensam idiot som har alkoholproblem eller nåt. Eller nej, så är det inte i Stockholm, det är rätt vanligt att man går ut själv här och tar sig en öl, inget fel med det.

Vad ska jag göra då? Sova? Sitta vidare framför datorn hela kvällen och natten? Gråta? Har varit på väg men det kommer inget. Eller så släpper jag inte ut det för jag vet inte ens om jag har nån anledning att gråta!?

Vet ni?

Fuck vad allt suger känns det som! Rejält! Fuck fuck fuck!

Jävla kuk! Så moget sagt så.

Skriver för att jag måste skriva av mig. Inte för att få några sympatier. Inte för att nån ska förstå. För att jag måste få ur mig skiten och jag orkar inte prata med någon just nu. Jag måste bara komma på nåt att göra här hemma så jag får andra tankar än dom har svarta jag har just nu.

Städa, rensa gamla saker, titta på foton? Fixa naglarna?

Äh jag vet inte. Skitsamma.

Lyssnar på en av mina favoritlåtar just nu som jag blir helt varm av. Den är sååå fin med sån fin text! <3

Men huuur söt är inte Carolas lilla Zoe då så säg!?



Ramlade in som hastigast på nån random sida och såg att Carola fått skarp kritik för att hon låtit sin afrikanska dotter få hårförlängning. Alltså har inte folk bättre för sig kan man ju undra? Dom kanske ska läsa på lite först och åka till Afrika, eller varför inte bara till Rinkeby för en dag och inse att så gott som alla afrikanska kvinnor använder "weave".. Det är ju deras kultur! Skandinaviskt hår och afrikanskt hår går ju knappast att jämföra. Deras hår är kort och "tovigt" och deras sätt att göra frisyrer är ju just att sätta in hår, där handlar det ju inte direkt om att klippa dotterns lugg eftersom att håret ser ut som det gör och därför skapar dom ju frisyrer med hjälp av just olika löshår.

Var bara tvungen att skriva detta efter att ha läst en ynka artikel. Urlöjligt med den kritiken tycker jag och människor är bara avundsjuka på deras lycka, för att dom själv lever i en jävla misär och inte gör något åt det!

Har alltid sagt själv ända sen jag var liten att jag vill adoptera barn istället för att skaffa egna. Många tycker det är konstigt och undrar, med höjda ögonbryn, varför och om jag inte vill ha ett "eget" biologiskt barn, men ska jag ha barn så skulle jag vilja adoptera. Det finns så mycket ensamma barn här i världen som behöver föräldrar.

Om det blir så en vacker dag det är en annan sak, men jag skulle vilja som sagt. Det är en dröm och kommer alltid vara. Men det är ju en extrem procedur som tar många många år och kostar mycket, så isf får jag nog börja leta nån rik gubbe på stureplan... (usch!)

På en riktig pissdag som denna ringer Cindy och säger att jag ska gå in på en tjej, som heter Frida Kjellberg:s blogg, på Veckorevyn och kolla. När jag hittar sidan så står det att Cindy är vinnaren av ett armband som hon tävlat om för att ge till mig. Hon berättade igår att hon tävlat på den här sidan, redan då fick jag tårar i ögonen bara för att det är så gulligt och för att ingen nånsin gjort nåt sånt för mig förut.

DU är en riktig vän!  

Alltså du är så underbar Cindy att jag sitter med tårar i ögonen igen! Du är en sån fin vän, så betydelsefull för mig att du inte kan ana! Att du ens tagit dig tid till en webtävling för min skull och så går du och vinner! Häftigt! Det måste vara ödet, för nu blev min dag väldigt mycket ljusare och jag känner mig väldigt lyckligt lottad.

Jag känner mig så tacksam för att du finns i mitt liv Cindy!

Du är snäll. Du är vacker. Du är ödmjuk. Du är glad. Du vågar visa känslor. Du är ärlig och framför allt så stöttar du mig alltid i vått och torrt. Du dömer mig inte när jag har mina depressioner. Du försöker alltid trösta och hjälpa till när jag behöver det som mest. Vi har roligt ihop och den här gången är jag väldigt säker på att du inte är en sån vän som försvinner när dom får "något roligare för sig"- som t.ex vänner som alltid försvinner så fort dom skaffat ett nytt förhållande...  Du tar dig alltid tid för andra än hur trött du själv må vara och det är en stor styrka. (även om du måste se till att ha hand mer om dig själv också din Duracell-kanin!! ;-) )


Cindy vann det här vackra armbandet till mig med motiveringen;

"Vill vinna det till min fina vän Sara som just nu går igenom en tuff period. En tuff depression som hon haft flera år men äntligen börjar hitta styrka att ta sig ur, nära dödsfall i familjen och en nära väns bortgång. Hon är en riktig kämpe för mig och jag vill visa det för henne. Tror hon skulle bli toppenglad! =)"



Tack vännen! Det här betyder väldigt mycket för mig!

Brysselkål, svält och krig. Så känns den här dagen- lika med PiSS alltså!

Har inte kommit längre idag än att dricka en äcklig "blåbär" naturdiet, spelat lite beta, käkat lite mat och återgått till sängen där jag nu sitter och skriver. Det ser mörkt ut. Svårt att tänka positivt. Svårt att inte ge sig in i offerrollen och tänka negg.

Vill bara sova, eller se en film- men känns inte som jag kan koncentrera mig på något just nu förutom några ord som etsat sig fast i hjärnan..