WhatTheFuck!?

Igår rensade jag bort gamla kläder. 15 par jeans. Adjö, adjö. :( Av kvarvarande tjugo par gjorde jag en "kanske-inom-en-snar-framtid-eventuellt-hög" och en nu-hög.. Nuhögen är liten, kanske är stor, "kan-inte-klämma-in-mig-i-igen-nånsin-eller-om-jag-inte-går-en-mirakeldiet-högen" ligger längst in. Vissa jeans v ä g r a r jag ge upp bara. Friska nya promenader senare kanske jag får på mig kanske-högen till sommaren.. ;) Puh! Tog även upp lite på vinden och gjorde plats i hallen. 

Efter det så träffade jag Fia några timmar i solen med några öl. Sen blev det att gå på Ica och handla käk med Darling och hem och äta. Satt och pratade och åt middag vid köksbordet för en gångs skull sen avslutade vi med att se sista avsnittet av Sons of anarchy. Alltid lite vemodigt att se sista avsnittet på en bra serie man sett så gott som varje kväll i flera månader. Nu får vi hitta något nytt att se. Ikväll är jag själv så då passar jag på att se lite "meningslösa" realityserier.. 

Imorgon jobb 7-17. Ser aldrig fram emot att börja 7 på morgonen, fast det går oftast bättre än jag föreställt mig. Dock blir jag väldigt trött runt 14-15. Dom sista timmarna brukar bli riktigt tröga. Sen är jag oftast helt slut efter jobbet så cyklar bara hem och vilar. Måste försöka äta bättre när jag jobbar. Tappar lätt energin och utan rejäl mat och frukost så däckar jag. Tur jag har en matlåda på jobbet sen i tisdags. Då hade jag ingen matlust..

.

Adjöken så länge! 

Ap-röv.

Jag är trött, utmattad som ett as och deppig och spydde när jag kom hem pga trötthet. Och inte orkade tänka på att äta ordentligt på jobbet och jobbat två dagar i rad (för att jag är snäll och inte vill tacka nej till pass när andra är sjuka på jobbet. För att jag inte är en människa som sätter m i n hälsa före andras). Fucking jävla kukliv. Just nu känns det som att jag inte orkar längre, med stressen och pressen och jobb och ansvar. Har det svårt. Fast andra kan ha det värre. Fast nu skriver jag visserligen om mig själv. :( 

Gillar mitt jobb så mycket och önskar bara jag kunde få slippa adhd och manodepressivt liv nu. Slippa tänka på ekonomi hela tiden och att vara timvikarie som måste ta pass fast jag känner att orken sviker så inåt helvete. Snart provar jag vilken medicin som helst och går upp hundra kilo plus tjugo svåra biverkningar till för att slippa må såhär. Suck. Fast då mår jag ju inte heller bra. Det känns hopplöst. Jobb 13-21 igår och 8-17 idag och jag är så sjukt sjukt slut. Fan också. Vill vara normal. Utan sjukdom och toppar å dalar å funktionsnedsättning. Fans jävla skit. Fan, fan, fan. 

Skulle behöva sjukskriva mig helt en period och börja om. Det börjar brännas. Men jag är så rädd. Vill inte hamna där heller. I ekorrhjulet igen. Runtvallad av försäkringskassan. Som ett vilset får. För det gör mig också deprimerad. Att inte ha något som ger mig mening. Något jag brinner för. Men hur ska det gå? 

Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte. Jag vill bara ha ett liv. 

Det börjar kännas något bättre, men senaste två veckorna har varit ett helvete av depression, utmattning och stark ångest. På onsdag ska jag jobba igen. Ser fram emot det. Inte jobbat på nio dagar nu. Inte haft några inbokade pass och tackat nej och lyssnat på min kropp när det dykt upp arbetspass. Dock mår jag bättre mentalt av att ha någon sysselsättning så det ska nog bli skönt att komma in i lunket igen och träffa min lilla "andra familj" -för jobbarkompisar och boenden blir som en liten familj för en.