Jag vill bara ha ett liv.

Jag är trött, utmattad som ett as och deppig och spydde när jag kom hem pga trötthet. Och inte orkade tänka på att äta ordentligt på jobbet och jobbat två dagar i rad (för att jag är snäll och inte vill tacka nej till pass när andra är sjuka på jobbet. För att jag inte är en människa som sätter m i n hälsa före andras). Fucking jävla kukliv. Just nu känns det som att jag inte orkar längre, med stressen och pressen och jobb och ansvar. Har det svårt. Fast andra kan ha det värre. Fast nu skriver jag visserligen om mig själv. :( 

Gillar mitt jobb så mycket och önskar bara jag kunde få slippa adhd och manodepressivt liv nu. Slippa tänka på ekonomi hela tiden och att vara timvikarie som måste ta pass fast jag känner att orken sviker så inåt helvete. Snart provar jag vilken medicin som helst och går upp hundra kilo plus tjugo svåra biverkningar till för att slippa må såhär. Suck. Fast då mår jag ju inte heller bra. Det känns hopplöst. Jobb 13-21 igår och 8-17 idag och jag är så sjukt sjukt slut. Fan också. Vill vara normal. Utan sjukdom och toppar å dalar å funktionsnedsättning. Fans jävla skit. Fan, fan, fan. 

Skulle behöva sjukskriva mig helt en period och börja om. Det börjar brännas. Men jag är så rädd. Vill inte hamna där heller. I ekorrhjulet igen. Runtvallad av försäkringskassan. Som ett vilset får. För det gör mig också deprimerad. Att inte ha något som ger mig mening. Något jag brinner för. Men hur ska det gå? 

Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte. Jag vill bara ha ett liv. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0