Ödets ironi..
Inte ofta jag gråtit till Hypetrax-The Darkside. Aldrig. Men när Tess skickade över den via datorn, ja Tess skickade den, hon som är värsta hårdrockar´n, och det här är techno/trance, så kom fan tårarna. Alla minnen från Östersund och när jag var ihop med Krille, inte han jag grät över, men alla minnen när vi var ute och dansade, jag och Linda och Sandra och allihopa. Vi var jämt ute och dansade. Jämt! Nykter som onykter, flera gånger i veckan under gymnasietiden, fan vad jag saknar den tiden.
Så tårarna kom, å ingen låt gör mig så glad som denna och alla gamla godingar. Tänker på när man stod på scenen och dansade hej vilt hela nätterna. Gick och drack vatten och dansade vidare. Eller röjde, snarare. Röjde allas arslen ur vägen! Man känner sig så fri och jag blir så lycklig av att dansa. Sjukt nog var det otroligt länge sen jag var ute och dansade till sån musik, trots att jag älskar det.
Måste ta upp det igen, inte konstigt man höll sig trimmad på den tiden..
Kanske blir på lördag när Lollo har fest, hon älskar också att dansa. Hope so!
Tårarna brukar inte heller komma när jag står vid köttdisken på Ica, men idag gjorde dom det. Jag fick kämpa för att inte börja gråta efter ett besök på apoteket som resulterade i att jag blev 815kr fattigare när jag i själva verket trodde jag skulle få mina mediciner gratis.
Jävla idioter som inte sa till sist jag handlade att mitt apotekskort gick ut den 23 december, när man har så dyra mediciner, blir så jävla lack. Därför kom tårarna efter att jag typ skällt ut farmaceuten eller iaf sagt att dom kan ju säga till så man vet, för dom hade inte satt nån ny klisterlapp på kortet eller nåt.
-”Men det står ju på kvittot du får.”
Fitta.
Inte hennes fel, å det sa jag, men ändå. Usch vad less jag blev. Men det var ju bara å pröjsa å säga tack..
Well well.
Tog med mig Sirpa hem å lagade en korvstroganoff å bjöd på, sen lugnade jag ner mig för det där med åtta-hundra-spänn-åt-helvete-grejen!..
Igår var jag förresten och träffade Tess och Lukas å käkade pizza å snackade dynga. trevligt trevligt. Vi har ju snackat skitlänge över nätet så det var på tiden att vi sågs. Hon var ungefär som jag tänkt mig, men rösten känns ju alltid konstig när man aldrig hört den förut. Värsta stockholmskan..hehe. å jag då en bondtölp från norrland, men vi kommer nog ha mer trevligt ihop känner jag på mig. Som Tess sa, ödets ironi.
