Det är sjukt.

Känner mig svag. Dels fysiskt, då jag har nån infektion i kroppen. Dels psykiskt, då jag genom min väns sorgearbete och planering av begravning m.m blir väldigt påverkad och tänker extremt mycket på mina egna nära och kära. Det må vara tre år sen som pappa dog, men det känns fortfarande som igår. I sommar är det även tre år sen Tess dog, det känns också som igår. Och det är ett och ett halvt år sen min låtsaspappa dog, vilket precis som dom övriga känns som igår. Vill finnas till och stötta, men blir samtidigt ledsen. Vet inte vad jag ska svara förutom att jag förstår, och tänker väldigt mycket på det jag själv precis gått igenom. Allt kommer tillbaka, det jag sakta men säkert började komma ur och ifrån. Det känns tungt. Tungt att alla minnen tränger sig på ännu mer, och tungt för att min vän mår så himla dåligt. Ska försöka tänka på något positivt och positiva minnen av mina bortgångna kära, då blir det kanske lättare.
 
Nej, depression är inte att leka med, det är en sak som är säker, vem det än gäller och vad det än gäller. Jag har varit så labil i vinter, aggressiv, osocial och allmänt irriterad på allting. Det har varit fruktansvärt vissa dagar. Bara gråtit, skrikit, fått utbrott, tröstätit, bråkat och sovit. Och det kan ha handlat om en diskussion som urartat om det allra löjligaste onödigaste saker i hela världen. Men man rår inte på det och rår inte för det. Vintern är tung och hård. Jobbig för många. Depression, ångest, stress, social fobi.
 
Igår var en jobbig dag. Ångest och trött. Visste att jag ville laga nån god mat när det var Alla Hjärtans Dag och fick verkligen tvinga mig iväg till tåget för att åka och handla. Tvinga mig ut bland alla människor. Svetten bara rann när jag väl kommit fram. Tvinga mig att tänka bra tankar. Men när jag står där, och har bytt jacka tre gånger, kontrollerat att jag har allt jag ska ha med mig, vankat av och an i lägenheten, smort händer ,kissat, kissat en gång till, bara för att "dra ut på tiden" innan jag måste åka- då känns det löjligt och förjävligt. Jag ska bara åka och handla, men det känns som en vägg som hindrar mig. En stor mur. Tankarna flyger och far och jag tycker det är jobbigt att gå ut när jag vet att det är så mycket människor i rusning. Jag v e t om att dom där människorna inte stirrar på mig, att jag inte är konstig, att dom inte är farliga, men huvudet säger något annat. Det säger att jag blir uttittad, jag är annorlunda, jag svettas, jag är konstig.
 
Äh det är sjukt vad sinnet spelar en spratt och vad ångest kan göra med en.
 
bla bla bla.
 
Nu har jag skrivit av mig lite väl osammanhängande men ändå. Känns lite bättre. Sovit rätt länge och är ensam ikväll vilket blir skönt då jag behöver lite ensamtid känner jag.
 
 
Ska titta på Paradise Hotel Norge, en säsong från 2011 på tv6 play. Snacka om att ha lite att göra. Har i själva verket mycket jag kan göra, men jag orkar inte. Ute pissregnsnöar det, och eftersom jag inte känner mig frisk från infektionen än så vill jag inte gå ut och gå promenad och bli kall och blöt, och riskera att bli sämre. Så så får det bli. Senare ska jag försöka hitta nån bra film att titta på. Sett för lite film på slutet, men det beror på att jag inte har kunnat koncentrera mig och fokusera.
 
(FAAAAAAAN jag vill bara va som alla andra! Helt apropå ingenting..! "Hur är alla andra då?" sa terapeuten- och ja det var ju en bra fråga.....Svar; dom har jobb, dom är sociala, dom är friska, dom slipper oron över att vara sjuk hela tiden..)
 
SUUUUUUUUUUCK! Nej nu går jag! Det finns dom som har det sämre än mig.
Punkt slut!
 
Allt är så jävla sjukt. Inklusive jag.
 
Bla bla bla.. osv. och lite till.
 
2014-02-15 @ 17:27:19 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Cecilia

Om du visste hur exakt på pricken du beskriver hur jag känner mig. Jag vill oxå vara "normal". Med det tänker jag; orka umgås, vara övervägande glad och positiv samt känna mig ok med kroppen och utseendet jag lever med.
Jag har ju ett jobb jag själv pluggat till och borde alltså vara glad, men det räcker inte hela vägen. Har ätit dessa jävla "lyckopiller" i åratal och nu har jag äntligen lyckats fasa ut dem i någon förhoppning om att kunna leva och vara glad men vet ärligt talat inte om det kommer gå vägen. Har såna jäkla dalar så det är sjukt. Vad gör man?!
Hur som helst, mycket väl skrivet!

Hoppas du mår bättre :)

2014-02-15 @ 17:44:12
URL: http://pippilula.blogspot.com
Postat av: Saris Leopardis Her self

Jag är bipolär typ 2 (depressiv.. som om vi inte fattat det nu.. hehe.. och har adhd) Har du också nåt av det månne eller båda två? Jag åt stämningsstabiliserande förut, det är just för att ta bort värsta topparna och dalarna, kanske det skulle fungera bättre för dig än det du tar nu!? Tar du vanliga SSRI antidep? Maila mig på FB om du vill så svarar jag där inatt! :)Du låter ju sannerligen lite bipo. eller add/adhd du med. ;-)Stor KRAM tillbaka!

2014-02-15 @ 18:10:52
Postat av: Saris Leopardis Her self

Läste nu på din blogg att du tagit bort FB- bra val- det borde jag faktiskt också göra. Tanken har slagit mig. Skriv här eller skriv på min mail om du behöver växla lite medicintips osv; ;-) [email protected]

2014-02-15 @ 18:18:17
Postat av: Cecilia

Jo jag tog bort fb för jag hanterar inte alls det.
Jag har aldrig undersökt om det är något fel på mig förutom när jag fick en djup depression och panikångest från helvete. Då fick jag citalopram och de fungerar väl egentligen rätt bra. Har tagit en minidos (10 mg/dag) men som sagt jag vill inte äta dem (finns biverkningar som är mindre kul). Har funderat över om jag kanske har drag av bipolär eftersom när jag är glad så är jag så inihelvette glad och när jag är nere så är allt bajs, haha. Så är jag ju så jäkla impulsiv i perioder så jag blir mörkrädd. Det kan lätt bli liiiite drygt ibland ;)
Ja jag vet inte, ska jag kolla upp mig eller leva med att jag är aningens nuts. För jag funkar ju skapligt i perioder ahaha.

Hur ser din framtid ut? Min mail är [email protected]

2014-02-15 @ 19:35:08
URL: http://pippilula.blogspot.com
Postat av: Linda

Känner igen. Tror även att du, som jag har HSP:personlighet.

2014-02-18 @ 11:21:55
Postat av: Saris Leopardis Her self

Det impulsiva låter ju adhd. Det är ju ett stort kännetecken, impuls och aktivitetsstörning. Bipolär och Adhd är en vanlig kombination, och en av de 10 tyngsta i Sverige. Lucky me va!? Och kanske även lucky u. ;-) Tycker du ska gå och be om test för båda. Kan känna igen mig i ditt beteende både på din blogg och när du hade FB. Även om man har bra perioder, och kan känna sig något sånär så kan det vara skönt att veta varför man fungerar som man gör, om det nu är något neuropsykiatriskt fel så att säga. =) Kram och lycka till!

2014-02-18 @ 16:11:56
Postat av: Saris Leopardis Her self

Ja Linda, jag är extremt känslig. Läser man om kräftan också så stämmer det ju även in på kräftor att man ofta är "överkänslig", och jag är kräfta. Snart är man väl alla bokstavskombinationer som finns. hi hi. kram

2014-02-18 @ 16:13:32
Postat av: Cecilia

Men... Kontaktar man bara hc och ber om ett test eller hus sjutton gör man? Vet inte riktigt hur jag ska lägga fram det ;) har dessutom stora svårigheter med att prata i telefon och måste veta exakt vad jag ska säga haha.
Hmmm, ja du är väl expert inom detta då du slitit med det i flera år. Tror jag ska knåpa ihop ett mail istället så vi inte outar allt här ;) haha

2014-02-18 @ 18:21:01
URL: http://pippilula.blogspot.com
Postat av: Saris Leopardis Her self

maila

2014-02-19 @ 16:21:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0