Tårar.Saknad.Handkräm.Irro.
Inte så mkt skrivet på slutet, tänkt tanken men inte riktigt orkat. Otroligt mycket tankar kring pappa just nu, känns som jag nu först börjar inse att han verkligen är borta, ja borta i mänsklig skepnad iaf.. borta. Kan inte ringa och skämta med honom och prata om mina katter och hans katt som vi alltid gjorde, det känns väldigt tungt. Han är den enda i familjen jag verkligen kunde skämta med, som jag alltsom oftast blev glad av att prata med, jämt, så har det alltid varit. På pappas sida så har det alltid varit bus och "jävelskaper" mot varandra, så jäkla härligt, därifrån jag måste fått min busiga sida, jag älskar ju också att göra hyss och driva lite med folk.. (som om ni inte visste det!?) Det saknar jag som sagt.
=)
Nu precis smorde jag in mig med "pappas" handkräm för första gången på några månader- en kräm jag köpte när jag var i Östersund veckan innan han gick vidare som jag smorde in hans händer och fötter med när jag var på sjukhuset och han tyckte det luktade sååå gott så gott. Han sa det flera gånger, och jag ångrar så jäkla mycket att jag inte lämnade kvar den jäkla krämen där så han kunde använda den! Kanske en petitess men en liten skitgrej jag ändå tänker på varje gång jag ser den här.. Jag hade ingen handkräm då så jag köpte den och hatar att vara torr om händerna så jag tog med den igen i handväskan när jag gick, handlade inte om pengar då den var jättebillig, utan om att jag helt enkelt inte hade nån och "behövde" den själv. ÅH vad irriterande att jag ska behöva gå och tänka på en sån sak.
Men som jag skrev till en vän igår på sms, så är det nog svårt att förstå sånt här om man inte mist nån närstående själv. Alla konstiga tankar snurrar runt i huvudet på en.. även om det som sagt är en liten skitgrej egentligen.
Jag är en så djävulskt enerverande ÄLTANDE människa att jag får spel på mig själv ibland. Kan jag sluta älta saker och gå vidare???? GAAAAAAAAAAH!!!???
Nej jag får väl acceptera mig själv som jag är också antar jag, men samtidigt försöka bygga och förbättra det jag känner att jag kan med mig själv. Utveckling. Men vem fan utvecklas av att sitta här i en soffa varje dag? Och det är ändå bara jag som kan göra något åt det också...
Jaja. suck. Nu blev det neggo här, ska försöka "rycka upp mig" som det så fint heter för andra, men det är inte så jävla lätt alltid.
=)
Nu precis smorde jag in mig med "pappas" handkräm för första gången på några månader- en kräm jag köpte när jag var i Östersund veckan innan han gick vidare som jag smorde in hans händer och fötter med när jag var på sjukhuset och han tyckte det luktade sååå gott så gott. Han sa det flera gånger, och jag ångrar så jäkla mycket att jag inte lämnade kvar den jäkla krämen där så han kunde använda den! Kanske en petitess men en liten skitgrej jag ändå tänker på varje gång jag ser den här.. Jag hade ingen handkräm då så jag köpte den och hatar att vara torr om händerna så jag tog med den igen i handväskan när jag gick, handlade inte om pengar då den var jättebillig, utan om att jag helt enkelt inte hade nån och "behövde" den själv. ÅH vad irriterande att jag ska behöva gå och tänka på en sån sak.
Men som jag skrev till en vän igår på sms, så är det nog svårt att förstå sånt här om man inte mist nån närstående själv. Alla konstiga tankar snurrar runt i huvudet på en.. även om det som sagt är en liten skitgrej egentligen.
Jag är en så djävulskt enerverande ÄLTANDE människa att jag får spel på mig själv ibland. Kan jag sluta älta saker och gå vidare???? GAAAAAAAAAAH!!!???
Nej jag får väl acceptera mig själv som jag är också antar jag, men samtidigt försöka bygga och förbättra det jag känner att jag kan med mig själv. Utveckling. Men vem fan utvecklas av att sitta här i en soffa varje dag? Och det är ändå bara jag som kan göra något åt det också...
Jaja. suck. Nu blev det neggo här, ska försöka "rycka upp mig" som det så fint heter för andra, men det är inte så jävla lätt alltid.
Kommentarer
Trackback
