Life goes on.

Vad ska man säga nu då?

It´s been a while nu sen jag skrev nåt vettigt i suppose..

10 dagar nu sen jag åkte hem från Norrland. Har inte riktigt hämtat mig än men det är väl kanske inte så att man kommer göra det direkt heller såklart, och kanske inte jag som har ett och annat problem redan att ta itu med. Men att försöka vila och sova gott och lyssna på kroppen tänker jag göra. Dom dagar jag vill vara arg och gråta kommer jag vara det, dom dagar jag ler och skrattar kommer jag också vara det. Man får vara ledsen! Men grejen är ju den att jag varit ledsen/deprimerad/orkeslös i 1½ år nu (och dessförinnan åtskilliga perioder) och vet inte när eller hur jag tar mig ur den här spiralen.. Hopplöshet känner jag varje dag, samtidigt som jag också försöker att tänka på att inte tappa hoppet.. 

 
Angående att pappa är död nu, existerar inte för mig än iallafall. Jag vet att han finns med mig/oss resten av vårt liv och vi kommer säkert mötas igen, våra själar/andar och energi går vidare tror jag. På något sätt. Finns så många bevis på "människor" som "lever" kvar..

Jag bad pappa att komma och spöka för mig om det finns ett "liv" efter döden. Här har det inte hänt något, men det hände några skumma saker samma dag som det var begravning av honom.. Hemma hos honom så ringde det en man som sa att det handlade om annonsen eller nåt liknande!? "Vilken annons undrade hans sambo?" Jo jag undrade om det gällde annonsen för ni har ringt till mig från det här numret.."

Creepy... va!? Pappa hade inte varit hemma på 3 veckor och Inger hade definitivt inte ringt någon.. så.. ja, hur förklarar man något sånt här? Skumt är det iaf..

Well well. Life goes on på något sätt och vis och idag så kände jag ändå lite hopp inom mig angående framtiden.
Allt kommer lösa sig, det får ta sin tid, men jag ska inte tappa hoppet och jag ska kämpa mig upp igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0