Grubbel

Det är konstigt ändå hur fort man anpassar sig till varandra när man trivs ihop, right!?

Trodde aldrig jag skulle bli sällskapssjuk efter en dag utan hans närhet och sällskap, men det är jag.. Skulle gärna ligga i hans armar inatt istället för ensam med katterna. 
 


(Fan man ska bli så nojjig bara han inte hört av sig på EN dag.. men hör han inte av sig imorgon kommer jag bli riktigt kokko i luvan. Så rädd att öppna mig för nån ny, och sen kanske det inte blir något utav det igen.. Har ju hänt ett antal gånger förr.. så.. jaja, den som lever får se, åter igen..vad som händer och sker härnäst)

Ska sluta grubbla nu, även om det är mindre än vad jag brukar grubbla- grubblerier är bara problem.
 
Men aja, i alla fall så saknar jag honom lite, han har inte sovit här sen i tisdags. Hela två nätter själv nu. OOOooiii. så träligt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0