Jag älskar er av hela mitt hjärta!
Så har helgen gått med familjen på besök. Syster, mor å syrrans två döttrar har varit här från fredag e.m tills för en halvtimme sedan.
I fredagskväll umgicks vi bara, käkade middag och såg en stund på Idol.. har missat nästan 3 avsnitt nu, men det kvittar, för Idol har aldrig varit så uselt som i år, tycker jag iaf, trist nog. Den enda som är en riktig Idol är nog ändå Kevin, och jag tror han vinner.. Men åter till det jag skulle berätta om egentligen;
Var på Barnens trollskog i lördags i Skärholmen, ett stort lekland för barn upp till 13 år. Efter ett tag dök även Petra upp med hennes pappa, hans fru och deras dotter Josefine- Petras lillasyster. Vi lekte som aldrig förr allihopa, sköt bollar på varann, kröp runt, klättrade fram och tillbaka och åkte rutschbana. Var väldigt roligt att få vara barn igen för en stund, men efter några timmar var man trött också och insåg att man inte är 10 längre, vilket såklart kan kännas tråkigt ibland, för vilken energi dom har barnen, oj oj oj, när man är vuxen är allt bara ansvar, jobb och pengar.. Efteråt gick vi en sväng i Skärholmen galleria, var nog där tills kl var 18 och dom började stänga, och jag var så satans trött, yr och skakis så det kändes som benen skulle ge vika när som helst. Väldigt olustig känsla måste jag säga, att känna sig så slut i kroppen och knoppen. Men hem tog vi oss efter lite käk och syrran å mamma fått shoppa loss tillräckligt länge.. Var tvungen att lägga mig och vila en timme direkt då vi kom hem, annars hade jag nog svimmat. :( Sen blev det lite tv och sen sova, jag la mig strax efter 21.. då förstår ni hur slut jag var.
Igår blev det lugnare, gudskelov. Dagen i skärholmen var inte att leka med, jag tänkte ju aldrig på att det var LÖRDAG=massoooooooooooor med folk, kö, kö, kö överallt, stress, stress, stress=det värsta man kan ge sig in i om man lider av stress-syndrom och extrem trötthet.. Vi gick runt i Globens lilla galleria och tittade runt, jag och mamma tog en fika då syster tog barnen på Mc D. Handlade lite på Ica, och sen hem. Heeelt slut igen efter några timmar bland folk och fä och människor som stojjar hit och dit. Fick lägga mig och vila igen, sov 1½ timme, sen kände jag mig fortfarande så trött att jag reagerade på vilket ljud som helst. Snäste bara nån pratade med mig eller när barnen busade, det är väldigt jobbigt att må så här, men det känns inte som att mamma och syster förstår hur det verkligen är, eller vill förstå. Jag ska "rycka upp mig" för att dom är här, och jag lovar att jag försökte så gott jag kunde. Jag tycker det är roligt att dom kommer och hälsar på, men det är bara väldigt tufft för mig så här års- nånting jag inte rår för, och dom anar verkligen inte vilken ansträngning det är just nu för mig att gå runt flera långa timmar och "shoppa", vara runt massa människor och stojj och skrik, det är det som känns jobbigast. Men det är väl så, det man själv inte varit med om, det har man svårt att förstå och acceptera.
För en timme sen åkte dom iaf taxi till t-centralen, så nu är det lugnt och tyst igen, och jag ska inte förneka att det är skönt, men samtidigt är det tråkigt att dom åker hem såklart. På två dagar vill dom hinna så mycket som möjligt, och det blir väl så när man kommer till huvudstaden, men jag orkar inte riktigt med just nu tyvärr.
När min kropp säger ifrån, och mitt hjärta känns som det skall hoppa ur bröstkorgen, när jag vill skrika "håll käften" och reagerar på det lilla minsta i ljudnivå- då är det svårt att visa hur mycket jag tycker om dom. Men det gör jag, jag älskar dom alla av hela mitt hjärta, även om jag kanske varit dålig på att visa det när jag mår som jag gör, när det är mörkt och kallt..
I fredagskväll umgicks vi bara, käkade middag och såg en stund på Idol.. har missat nästan 3 avsnitt nu, men det kvittar, för Idol har aldrig varit så uselt som i år, tycker jag iaf, trist nog. Den enda som är en riktig Idol är nog ändå Kevin, och jag tror han vinner.. Men åter till det jag skulle berätta om egentligen;
Var på Barnens trollskog i lördags i Skärholmen, ett stort lekland för barn upp till 13 år. Efter ett tag dök även Petra upp med hennes pappa, hans fru och deras dotter Josefine- Petras lillasyster. Vi lekte som aldrig förr allihopa, sköt bollar på varann, kröp runt, klättrade fram och tillbaka och åkte rutschbana. Var väldigt roligt att få vara barn igen för en stund, men efter några timmar var man trött också och insåg att man inte är 10 längre, vilket såklart kan kännas tråkigt ibland, för vilken energi dom har barnen, oj oj oj, när man är vuxen är allt bara ansvar, jobb och pengar.. Efteråt gick vi en sväng i Skärholmen galleria, var nog där tills kl var 18 och dom började stänga, och jag var så satans trött, yr och skakis så det kändes som benen skulle ge vika när som helst. Väldigt olustig känsla måste jag säga, att känna sig så slut i kroppen och knoppen. Men hem tog vi oss efter lite käk och syrran å mamma fått shoppa loss tillräckligt länge.. Var tvungen att lägga mig och vila en timme direkt då vi kom hem, annars hade jag nog svimmat. :( Sen blev det lite tv och sen sova, jag la mig strax efter 21.. då förstår ni hur slut jag var.
Igår blev det lugnare, gudskelov. Dagen i skärholmen var inte att leka med, jag tänkte ju aldrig på att det var LÖRDAG=massoooooooooooor med folk, kö, kö, kö överallt, stress, stress, stress=det värsta man kan ge sig in i om man lider av stress-syndrom och extrem trötthet.. Vi gick runt i Globens lilla galleria och tittade runt, jag och mamma tog en fika då syster tog barnen på Mc D. Handlade lite på Ica, och sen hem. Heeelt slut igen efter några timmar bland folk och fä och människor som stojjar hit och dit. Fick lägga mig och vila igen, sov 1½ timme, sen kände jag mig fortfarande så trött att jag reagerade på vilket ljud som helst. Snäste bara nån pratade med mig eller när barnen busade, det är väldigt jobbigt att må så här, men det känns inte som att mamma och syster förstår hur det verkligen är, eller vill förstå. Jag ska "rycka upp mig" för att dom är här, och jag lovar att jag försökte så gott jag kunde. Jag tycker det är roligt att dom kommer och hälsar på, men det är bara väldigt tufft för mig så här års- nånting jag inte rår för, och dom anar verkligen inte vilken ansträngning det är just nu för mig att gå runt flera långa timmar och "shoppa", vara runt massa människor och stojj och skrik, det är det som känns jobbigast. Men det är väl så, det man själv inte varit med om, det har man svårt att förstå och acceptera.
För en timme sen åkte dom iaf taxi till t-centralen, så nu är det lugnt och tyst igen, och jag ska inte förneka att det är skönt, men samtidigt är det tråkigt att dom åker hem såklart. På två dagar vill dom hinna så mycket som möjligt, och det blir väl så när man kommer till huvudstaden, men jag orkar inte riktigt med just nu tyvärr.
När min kropp säger ifrån, och mitt hjärta känns som det skall hoppa ur bröstkorgen, när jag vill skrika "håll käften" och reagerar på det lilla minsta i ljudnivå- då är det svårt att visa hur mycket jag tycker om dom. Men det gör jag, jag älskar dom alla av hela mitt hjärta, även om jag kanske varit dålig på att visa det när jag mår som jag gör, när det är mörkt och kallt..
Kommentarer
Trackback
