WhatTheFuck!?

Idag känns allting mycket bättre. Jag pratade med pappa igår som varit hos läkaren som konstaterat att han har prostatacancer som spridit sig till skelettet, vilket inte är nån fin dom såklart men verkade fullt behandlingsbar. Han hade fått nån ny stark medicin som hindrar värken cancern medför, och stoppar den från att sprida sig ytterligare- men det fanns såklart en nackdel- man blir impotent.. Men det kunde dom också hjälpa honom med :) Pappa hade bara skrattat och sagt att "ja- då blir man knappast anklagad för nån våldtäkt då iaf". Sen var det väl inte så noga om man inte har ståfräs längre, huvudsaken han slipper värken i ryggen han haft dom senaste månaderna.. Operera bort testiklarna kunde också vara en utväg. När pappa berättade det sa jag att- "gör det- som Kasper, han har ju inga bollar å är glad ändå- dom måste ju ändå bara vara ivägen dom där!!".. Jag tror inte pappa tyckte som mig i den frågan..

Ja pappa är rolig han- och nu har han nog berättat allt väl och ingående angående alla undersökningar och läkarbesök hit och dit. Alltifrån nån grej dom stoppat upp i arslet och "skjutit" sex skott med till kommande impotensproblem. Saker man kanske inte egentligen behöver veta om sin pappa, men det är ju ändå det som gör honom till min pappa- humorn finns alltid kvar, och det är skönt att vi kan skratta tillsammans mitt i skiten istället för att gråta.

Jag har gråtit så många tårar i mitt liv att jag föredrar att skratta åt hans beskrivning av cancern, trots att den innehöll både det ena och det andra... ;-)