Jag, en hopplös romantiker.

Ännu sämre än sämst. Gick och la mig, kunde inte sova, provade ringa ytterligare några gånger, och 2-3 sms till av blandad variant.

Inget svar när jag ringde, men sen blev jag arg igen.

Han meddelade ju sig via sin syster när jag ringde dit, att han är sur och inte vill prata med mig......

MEN-
HUR I HELA JÄVLA FRIDENs NAMN KAN DET VARA MITT FEL?? OM han nu stod utanför min port i en kvart,, utan kod och med en mobil som är felande- Hur kan det bli mitt fel? Det finns ju bara inte!! Dålig ursäkt. Och jag är fan less på dom.

Så jag kanske gjorde rätt ändå tänker jag, jag förtjänar nån som är ärlig och mogen och som svarar när jag ringer. Som vågar konfrontera mig när det hänt något, som bråket i helgen. Nån som ber om ursäkt när dom gjort fel, för det gjorde jag iaf.. Nån som bryr sig om mig som en pojkvän ska!

Men det är lik förbannat jävligt jobbigt, och skulle vilja ha honom här med armarna omkring mig, kroppen tätt emot.

SUCK.

Jag är en hopplös romantiker, det är nog det som är felet med mig.


Kommentarer
Postat av: Sandy

Ååhh, vad jag känner igen mig i din tankegång...tyvärr är det så vi kvinnor gör...ältar och vrider och vänder på varför saker är som dom är. Om du orkar läsa en bok, kan jag rekommendera: Män är från Mars kvinnor är från Venus. Jag håller på att läsa den just nu, och gissa om jag känner igen mig och Fredde hur vi är och hur vi beter oss.



Som jag redan sagt/skrivit så är det bara att höra av dig om du vill prata. I´m here for you! Kram!

2008-12-05 @ 10:02:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0