hon var en del av den bästa tiden i mitt liv
Jag blev lite ledsen i ögat nu. Jag tittade på foton på en väns blogg.
Vi hade en helt fantastiskt rolig tid ihop under gymnasiet, och något år efteråt. Sen dess har hon bott utomlands, men jag blir alltid lika glad när jag träffar henne igen, även om det är sällan. Hon är så positiv och härlig, en sån person jag skulle önska att jag vore. Dom få gånger vi ses nuförtiden, d.v.s när hon besöker Sverige, så blir jag så rörd så tårarna alltid kommer, och jag tror aldrig hon riktigt förstått varför. Nog för att jag är en crybaby, och har alltid varit- men det är av glädje tårarna kommer. Ni vet när man saknat någon och man inte setts på 2 år, ja, då brister det iaf för mig. Hon var en del av den bästa tiden i mitt liv. Antagligen var det inte den bästa tiden i hennes liv, och det förstår jag, för hon har gjort så mycket mer i sitt liv än vad jag har, men för mig var det så, är så, och det är däför jag alltid blir så sentimental när vi väl ses.
Gymnasietiden och åren därefter är fortfarande den mest lyckliga tid jag haft i mitt liv. Så därför har hon en väldigt speciell plats i mitt hjärta som ni förstår, och ingen kan ta den platsen tills jag känner den glädjen igen.
Hon har varit i Sverige nu, nyligen, i Stockholm. Jag såg det på hennes blogg och på hennes foton.. Det gör mig ledsen. För det betyder att hon varit här utan att vilja träffa mig, eller tagit sig tid till det. Jag känner mig inte så mycket värd för henne längre. Det gör mig ledsen.
Det trillar en tår över min kind nu. Jag hade så gärna velat träffa henne. Jag skulle önska att hon velat träffa mig när hon var här.. Men tiden går, man glider isär sägs det. Måste det vara så? Jag vill inte att det ska vara så, men det är nog inget jag kan göra något åt. Åren flyger iväg, men jag kommer aldrig sluta älska, och minnas, de vänner som varit med mig under tiden. Jag vet iaf att jag alltid kommer bry mig om henne, och är jag nånsin i England, så är hon den första jag kommer vilja träffa.
