Dagens poesi

Där bakom, där ute, där låg den, en dimma.
Men än dock jag kunde där bakom förnimma;
bergen, luften, skogen och livet,
som den fick mig att känna jag vill ta för givet.
Solen gick upp och sen gick den ner,
 och dimman den kom, där ute, igen.

Livet försvann i dunklet min vän.







**/Leopardhonan/**

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0