Livet sviker.
Solen skiner ute, men inte i mitt inre.
Tårarna rinner, jag får svårt att andas.
Jag vet inte varför.
Känns som om livet sviker mig.
Sviker mig på rätten att vara lycklig.
Lycklig utan dyra piller.
Jag har valt att inte leva med er längre.
Men kan jag då leva alls?
Ni kan ligga där i den mörka plåt-asken i ensamheten. Så vet ni hur det känns.
Tårarna rinner, jag får svårt att andas.
Jag vet inte varför.
Känns som om livet sviker mig.
Sviker mig på rätten att vara lycklig.
Lycklig utan dyra piller.
Jag har valt att inte leva med er längre.
Men kan jag då leva alls?
Ni kan ligga där i den mörka plåt-asken i ensamheten. Så vet ni hur det känns.
Kommentarer
Trackback
