Livet

Annars då. Jorå jag lever och knatar på. Jag tänker inte ge upp. Inte än.

Hade ett givande samtal med min syster i nästan en timme. Ofta har vi svårt att förstå varandra då vi levt i helt skilda världar på sätt och vis, men idag kändes det bättre. Som en ljusning.

Hon har alltid haft någon som finns där. Det har inte jag. Det kan vara svårt att förklara hur man känner sig när man känner sig ensam på det planet. Hur tomt livet känns ibland. Hur värdelöst det kan vara att bli missförstådd av nya bekantskaper som man råkar berätta B för innan man berättat A.

Men hon har så rätt. Måste man berätta allt då? Nej det måste man inte. Det här är mitt liv och den enda som kan kämpa mig igenom det är jag. Den enda som kan göra så jag mår bättre är jag. Jag måste ta itu med saker igen, kanske.

Jag ska inte låta mig påverkas så lätt av skitsaker. Lätt att säga men svårare att förverkliga.
Men jag ska kanske ge det en chans, igen. 

Livet.




Kommentarer
Postat av: Agnetha

Gut, gut verdammt gut!!

2007-08-14 @ 11:37:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0