Vuxen..
Ja, jag föll för en utländsk kille, och nä han är inte grek, han är från Albanien. Vi hade en underbar vecka tillsammans i Grekland. Jag kände mig lycklig, lyckligare än på länge och fast jag inte är fjorton grät jag när jag åkte hem. Kan man inte känna samma känslor för människor när man är 29 som när man är 14 eller?
Jag anser att känslorna är desamma, men självklart är förståndet bättre när man är 29. Jag går inte och drömmer om att han och jag ska gifta oss, skaffa barn efter att ha känt han i en vecka. I drömmen kanske jag skulle vilja leva i ett soligt land med en underbar make, med tanke på vad mörkret gör med mig, men om det skulle vara han, det kan jag inte veta. Jag känner inte honom. Michalis. Men det jag lärde känna är svårt att förneka, en underbar ung man.
Det var inte bara Michalis jag grät över som gjorde mig lycklig, det var hela grejen. Solen, lusten, energin-allt. Det kändes som mina varit stängda under så många år och nu sakta bara öppnades igen. Jag behövde inga tandpetare för att hålla dom öppna längre..
Jag är less på allas kommentarer angående att jag träffade en utländsk kille. Träffar man en engelskman, då är det inget skitsnack, men så fort han är hårig som en apa och mörk, ja då får man massa fräcka kommentarer från folk man känner och känner lite mindre = folk som inte har med mitt liv att göra.
Jag är vuxen, och jag gör vad jag vill, när jag vill och med vem jag vill. Så folk som inte känner mig till fullo, lämna era kommentarer nån annanstans, tack!
Här en bild på Faliraki dit Michalis tog oss.. till den blå lagunen..
Mary tittar ut över det blå. :)
Jag anser att känslorna är desamma, men självklart är förståndet bättre när man är 29. Jag går inte och drömmer om att han och jag ska gifta oss, skaffa barn efter att ha känt han i en vecka. I drömmen kanske jag skulle vilja leva i ett soligt land med en underbar make, med tanke på vad mörkret gör med mig, men om det skulle vara han, det kan jag inte veta. Jag känner inte honom. Michalis. Men det jag lärde känna är svårt att förneka, en underbar ung man.
Det var inte bara Michalis jag grät över som gjorde mig lycklig, det var hela grejen. Solen, lusten, energin-allt. Det kändes som mina varit stängda under så många år och nu sakta bara öppnades igen. Jag behövde inga tandpetare för att hålla dom öppna längre..
Jag är less på allas kommentarer angående att jag träffade en utländsk kille. Träffar man en engelskman, då är det inget skitsnack, men så fort han är hårig som en apa och mörk, ja då får man massa fräcka kommentarer från folk man känner och känner lite mindre = folk som inte har med mitt liv att göra.
Jag är vuxen, och jag gör vad jag vill, när jag vill och med vem jag vill. Så folk som inte känner mig till fullo, lämna era kommentarer nån annanstans, tack!
Här en bild på Faliraki dit Michalis tog oss.. till den blå lagunen..
Mary tittar ut över det blå. :)Kommentarer
Trackback
